Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER L. KIELLAND: Fortuna, Roman. Köbenhavn 1884.
KIELLAND, FORTUNA.
När Kielland komponerade sin roman »Gift», tog han till uppslag
det gamla skolväsendet och gick tydligen till arbetet med afsigt att
uppvisa, hvilken väldig del detta och särskildt latinstudiet har uti det
moderna samhällets förde rf. Det är det skolbildade fåtalet, som har
makten, detta fåtal förderfvar alt omkring sig, det är själft förgiftad t
och det är latinskolan, som inympat giftet i dess ådror. Så lydde
teorien. Men, såsom vi uti vår undersökning af romanen »Gift» i
denna tidskrifts sjunde häfte för år 1883 uppvisat, har Kielland i
själfva verket under fortgången af sin dikt altmer blifvit gripen af
intresse för de personer, han framfört, och sin skaldeuppgift till
båtnad så fördjupat sig i de psykologiska problem dessa erbjödo,
att han i senare delen af romanen kommit skäligen långt bort från
sin utgångspunkt och i själfva verket råkat att beröra långt ohygg
ligare giftströmmar än dem, som med någon rimlighet kunna härledas
från latinska grammatikan. Hans första roman om professor Lövdahl
och hans omgifning var en upprörande skrift, men visade, att Kiel
land var mycket betydligare som diktare än som tänkare, såsom män
niskokännare än såsom samhällsförbättrare. Då han nu sändt ut en
ny roman, som enstämmigt uppgifves såsom en fortsättning af »Gift»,
frågar man sig därför främst: livad är det han fortsatt? Sina teore
tiska funderingar eller sitt diktverk?
Till heder för hans genius få vi genast konstatera: icke teoreti
seringarna, ty här finnes endast en blek bastard af deras förra tillvaro.
»Fortuna» är en roman från början till slut, ingenting annat.
Fråga vi då ora förhållandet, forbindelsen mellan »Gift» och »For
tuna», så ligger detta egentligen blott däri, att några af figurerDa i
den förra fortfara att lefva och utveckla sig i den senare, och detta
till och med i så pass nya förhållanden och banor, att de i viss mån öfver
raska. Häraf följer emellertid, att äfven den, som ej läst »Gift», har
ett helt verk i »Fortuna». »Gift» hade ett rikare stoff; motsatsför
hållandet mellan professor Lövdahl och hans hustru var djupt sedt
och skarpt genomfördt; det, som vi träffade minst af, var den kärlek,
som t. ex. hos en Dickens och Turgenjef kommer skildringens samt
liga föremål till del. »Fortuna» förer oss fram på ett smalare område,
det är egentligen endast enklingen professor Lövdahls själfförderf
ningsprocess, som är ämnet; skarpblick och konsekvens äro här ly
sande och beherska fullkomligt skildringen; någon innerlighet eller
någon lyrisk grundådra röna vi mindre än någonsin. »Fortuna» är
en afstraffning af den uppblåsta odugligheten och såsom sådan för-
282
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
