Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF GRANBERG.
Finspångsamlingen under detta århundrade, tillhör visserligen icke Vanäs
galleriet, men då den genom arf öfvergått till samlingens nuvarande
cgare, är det att hoppas, att den för framtiden måtte komma att för
enas med det .lysande wachtmeisterska galleriet.
Den storslagna taflan är ett mästerverk af första ordningen. Sanno
likt står den i relation till tre andra framställningar ur den förlorade
sonens historia, hvilka finnas i England och som likaledes äro af Jan
Steen. I så fall utgör taflan det sista bladet i en cykel, ty den skildrai
den förlorade sonens återkomst till hemmet.
På förstugukvisten där till vänster knäböjer den ångerfulle yng
lingen framför den gamle fadren, som vänligt och med utsträckta armar
går honom till mötes. Bakom den gamle synes en yngre kvinna, bä
rande högtidskläderna, och bakom henne tittar en gumma (modren?) ut
genom dörren. Bakom den förlorade sonen, mot hvilken familjens lilla,
hvita hund till tecken af återseendets glädje fagnande reser sig upp,
står en ung kvinna med en fruktkorg på hufvudet, i fönstret ofvanför
henne blåser en yngling i ett horn, kallande grannarne till gästabudet,
och till vänster ligger den gödda kalfven med en eklöfskrans kring
halsen. Till höger i bakgrunden har man utsigt öfver ett landskap och
en mur med en port, vid hvilken ett par personer samtala troligen
den äldre brodern som för sina vänner beklagar sig öfver faderns orätt
visa mot honom.
Jag tror icke att jag öfverdrifver, om jag säger, att Jan Steen, så
många odödliga verk han än frambragt, aldrig målat något mer till
talande, mer gripande, med ett ord: något mästerligare än detta. Nej,
uttrycket, rörelsen i den gamle mannens ansigte, sonens bedjande, ånger
fulla min, de åskådandes uppsyn, ja kalfvens på sitt sätt uttrycksfulla
ögon alt detta bildar så många olika gradationer af själsstämningar,
så många fina psykologiska skiftningar, kompositionen är så enkel och lätt
fattlig, teckning och färg af sådant mästerskap och den milda efter
middagsbclysningen så varm och illusorisk, att taflan måste betraktas
såsom ett mästarens »Hauptwerk» och det vill såsom bekant icke
säga litet.
Jämförd med denna utmärkta målning, som skulle förtjäna en
hedersplats i hvilket museum som liälst, är Jan Steens lilla genre på
Vanas af mindre betydelse. Den är eljest ett litet fint och karakteri
stiskt kabinettstycke. Den framställer en ung, vid ett bord sittande
kvinna, (en välbekant Jan Stecn-typ) med grå, skinnbrämad kofta och
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
