Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MaThllba Roos, berättelser Och sKIZZEft.
Familjen Burström, mot hvars realitet det, sorgligt nog, troligen
är omöjligt att anföra några bevis, är emellertid ett stoff, som endast
den glödande förbittringen eller den suveräna kvickheten kan afvinna
en för dikten användbar sida. Fogligt och konstlöst framförd, sådan
han i sitt hvardagslag är, kommer denna familj att sprida öfver själfva
skildringen samma arom af trivialitet, som omgifver honom själf.
Fröken Roos har ej häller fullt undgått denna våda. Hon har tyd
ligen ej haft mod att bygga hela novellen på denna familj ensam och
gå i grunden med hans mångahanda uselhet, utan hon har sökt genom
reflexbelysning från en annan krets och andra förhållanden sätta i
så att säga halfdager blott en flik af den låghet, hon tagit under behand
ling. Som emellertid äfven denna andra krets har sina lyten, och dessa
synnerligen träda i dagern under den uppståndelse i sinnena, som
I’afFairc Bjurström vållar bland sommargästerna ute vid saltsjöviken,
så splittras läsarens intresse mellan de två stockholmsfamiljerna från
skilda sfercr, och det är icke så utan att, kanske tvärt emot författar
innans egen innersta önskan, herrskapet Bjurström härigenom i viss mån
ror upp sig. De mångahanda jämförelser, hvilka fröken Roos genom
detta kompositionssätt så att säga inbjuder läsaren att göra, försvaga
novellens kraft utan att till ersättning verkligen rena och höja atmosfe
ron däri.
I den nästa, till vidden mycket oansenliga skizzen, På djupet,
liar författarinnan ej fört med i dagen något ofyndigt bärg. Här är
utan fråga poesi och kanske äfven psykologisk sanning, om än fram
brusande i en scen, hvars reala sannolikhet vi uti många detaljer våga
betvifla. Kanske skulle af detta stoff egentligen hafva blifvit ett pro
verb, för att det fullt skulle hafva kunnat uppenbara hvad det i sig
gömmer. I det hela gör man strax efter läsningen af dessa två
så olika och så olika utförda berättelser den reflexionen, att författar
innan gifvit oss mycket mera inom den lilla än inom den stora ra
men. Samma iakttagelse återkommer gång på gång i det återstående
af häftet.
En af de svagaste historierna i hela samlingen är den fjärde i
ordningen, Den första kärleken, som upptager samma vidd som ett
par tre af de smärre men ingalunda är jämngod med någon af dem.
Vi vilja tro, att fröken Roos själf räknar åtskilligt af hvad hon på
dessa blad framlagt för rena studier, ej för fullmogna konstverk, och
i sådant fall har hon i denna berättelse tydligen studerat en föråldrad
förebild, ingalunda naturen själf. Eller skall det verkligen vara tänk
bart, att en kvinna, förklädd till man, skall så fullständigt kunna
lyckas, att hon bringar i lågor två unga flickor, som just äro i kär
lekens ålder? Vi tro för vår del, att naturen genom en sund instinkt
skyddar dem för ett så narraktigt fcltag. Och är det sannolikt, att i
on omgifning af kvinliga värdare ingen onda mor än doktorn skullo
363
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
