Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ADOLF NOREEN.
man talar och skrifver som de »bra» (talarna och) författarna. Detta
är också fullkomligt riktigt. Det är endast skenbart en cirkel i detta
påstående; ty jag har ofvan sökt utförligt ådagalägga, hvad det är för
hänsyn, hvilkas iakttagande gör en språkkonstnär till en sådan. Emel
lertid är denne, liksom andra konstnärer, ofta omedveten om de reg
ler han, i så fall instinktlikt, följer för att lyckas. Detta leder mig
öfver till besvarande af den fråga, som nu ensam återstår mig bland
dem jag här till besvarande uppstält.
Hvilken språkfilosofisk uppfattning af språkets väsen ligger till
grund för den ståndpunkt jag här i detalj förfäktat? Jag svarar då.
Språket är icke, så att säga, en massa af en gång för alla förfärdigade
papperssedlar af bestämdt antal, ämne, form och valör, hvilka vi blott
må tillse, att vi icke slita mer än alldeles nödvändigt är. Det är icke
häller en naturprodukt, som lefver, röres och hafver sin varelse i det
stora hela oberoende af, ja trots människans vilja. Språket är fastmera
väsentligen en konstprodukt liksom kläder, boning och verktyg; en
konstprodukt, som visserligen förändras, emedan den begagnas och där
vid slites, men som framför alt utvecklas och förbättras, emedan och
i den mån en utveckling eger rum dels hos den konstnär människan —
som förfärdigar densamma, dels hos den människan i hennes tanke
och föreställningslif åt hvilken den förfärdigas. Att språket är en
konstprodukt, vederlägges på intet sätt genom den riktiga anmärk
ningen, att det kanske till största delen, eller åtminstone hos de flesta
individer produceras omedvetet och ofritt. Ty det samma gäller
om bäfverns hus, biets cell m. m., hvilka äro konstverk, änskönt att de
tillkommit i följd af konstdrift, icke genom en medveten och frivillig
konstnärlig verksamhet. Men hos människan, som i detta afseende
lyckligtvis är bättre lottad än bäfvern och biet, bör äfven en dylik
högre konstnärsverksamhet förekomma i fråga om språket, så framt
detta skall kunna värdigt fylla den höga uppgift, som för detsamma
människans härligaste verktyg är stäld. Detta är ingalunda att
»göra våld på språket». Här liksom i konsten för öfrigt kan dyrkan
af »naturen» gå för långt. Det faktum, att biet själft skaffar sig en
nödtorftig boning, har med rätta icke afhållit biodlaren från att upp
finna och med framgång använda alt bättre bikupor. Men människan
skulle, därför att hon redan nu kan nödtorftelig-en härbärgera sina tan
kar, afstå från att medvetet sträfva efter att skaffa dem en bättre
boning! A andra sidan: likavisst som biodlaren må noga tillse, att
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
