Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG BRANDES, BERLIN SOM TYSK RIGSHOVEDSTAD.
tigare spörsmål, då är all lust att kåsera borta, och den skarpa iakt
tagaren innehar platsen ensam.
Hela arbetet, från början stödt på bref till danska tidningar, är
hållet i dagboksstil. Föremålen för skildringen växla oupphörligt,
författaren får tala om det som intresserar honom och får lemna det
öfriga. Och så få vi en omfattande bild af olika faser inom Tysk
lands moderna intellektuella, sociala och politiska lif, en målning, som
har skarpa skuggor såväl som dagrar, men som förefaller fullt opartiskt
hållen.
Brandes har särskildt ansett det som en plikt för de danske att
lära känna Tyskland, sådant det verkligen är. Därför slog han sig ned
där, då han lemnade käbblet och splittringen hemma, därför har han
nu utgifvit sitt arbete om Berlin och äfven med rent yttre medel
gjort det så tilldragande som möjligt.
Att ur verket draga hufvudsynpunkterna öfver det moderna Tysk
land vore lika tacksamt som intressant. Men jag måste hålla denna upp
sats inom föreskrifna gränser och får således nöja mig med ett par på
pekanden.
I arbetets början möta oss bilder af Bismarck och Moltke. Full
rättvisa åt båda, åt den tyste generalfältmarskalken, som lyder blindt
och, ämbetsman i hvarje tum, ger all sin kraft åt sin position och
som däremellan lefver i vetenskapernas verld som en snigel i sitt
hus, ibland skrifvande sina skarpsinniga, klassiskt hållna b ref, som
Brandes sätter i rang näst efter, Goethes. Och Bismarck. Ja, om upp
fattningen af järnmannens sammansatta personlighet, »den store man
nen som är en så liten människa>, är ny eller originel, det kan jag
ej säga. Han visar sig här, liksom i andra böcker, från så många
olika sidor, att läsaren får göra bilden klar för sig efter sitt eget
sinne.
Samhällets olika klasser lära vi ock att känna, riksdagsstriderna,
partiledarne. Skarpt framhäfves det djupa missmod, som i grunden
genomgår milliardernas land. Ingen lifsglädje, ingen frimodigbet
ty litet hvar har sett, hvart dylik leder. Vid universiteten varnas de
unge med allvar från att själfva söka sig fram, och vägen visas dem.
Professorer »förklara» de store klassikerna ur lämplig synpunkt. De
som skola leda, äro oftast ämbetsmän, ofria, uträtta därför ingenting
jämförligt med t. ex. Englands filosofiska skriftställare. Och de
unge bli specialister, gräfva sig in i ett studium, lika godt hvilket,
men egna sig sällan åt något allmännyttigt. De unge äro gamle och
de gamle unge. Det äldre slägtet, männen från 1848, har inga efter
följare. Mycken skola men föga talang, lika litet som individua
litet. Deras fack, det blir deras lefnadskall. De blifva oftast
patrioter, men ha ingen gemenskap med tidens läror. Och så deltaga
de i det ständigt pågående arbetet på att undertrycka det andligt fria
530
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
