Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TIDSFÖRLOPPET VID PROCESSER I NERVSYSTEMET.
föremålet aftecknar sig. Men vi behöfva endast flytta vår blick från
detta föremål till något af de andra, för att nu detta i sin tur skall
framträda för vår syn. Hafva vi anledning att i en viss punkt af vårt
blickfält vänta ett föremål, så rikta vi blicken mot denna punkt, för att
genast vid föremålets första framträdande kunna skåda detsamma.
På samma sätt förhåller sig vårt inre öga, medvetandet. Uti detta
inre ögas blickfält, d. ä. i medvetandets innehåll, finnes samtidigt ett
mycket stort antal föreställningar af den mest olikartade beskaffenhet.
Men af alla dessa olika föreställningar så att säga utväljer medvetandet
i hvarje nu endast en, på hvilken det fäster sin blick och då frånser det
mer eller mindre från alla de andra. Då en sinnesretning, t. ex. en synret
ning, ledes upp till hjärnan, inträder den först i medvetandets allmänna
blickfält; den har då kommit så långt, att den kan uppmärksammas af
medvetandet, men den blir i verkligheten förnummen först då med
vetandet särskildt vänder sig till den. Att så är fallet, därom hafva
vi dagligen tillfälle att öfvertyga oss. Jag hör ett ord, ser en sak,
men fäster ingen vidare uppmärksamhet därvid och har alls intet med
vetande om hvad jag hört eller sett, ända till dess att jag, antingen
strax efter eller något senare, af en eller annan anledning finner mig
föranlåten, att just åt detta ord eller denna sak vända min uppmärk
samhet, och då inträffar i de flesta fall att den hittills icke beaktade
sinnesretningen verkligen framträder för mitt medvetande. Denna har
sålunda för att begagna Wundts bildlika uttryckssätt förefunnits
i mitt inre ögas blickfält, men varit där omedveten, ända till dess att
jag fäst min inre blick därpå, då jag i och med detsamma förnummit
retningen och hon således trängt till medvetandet. Då man vill
erinra sig något, har man ofta en känsla, som närmast motsvarar den,
då man låter ögat löpa genom blickfältet vid sökande efter ett visst
föremål, hvars läge man icke bestämdt erinrar sig.
Första begynnelsen till den i reaktionstiden innehållna psykofysiska
processen ligger sålunda i det ögonblick, då, bildlikt taladt, sinnesret
ningen inträder i medvetandets blickfält: detta kallar mtmperception. Men
sinnesretningen har ännn icke blifvit en medveten förnimmelse: detta
blir den först sedan vår inre blick fästs därpå: då har, såsom man
säger, sinnesretningen apperciperats. Mellan perception och apper
ception förgår sålunda en viss tid; denna tid är under olika omstän
digheter olika lång och beror i främsta rummet därpå, om medvetandet
haft anledning att vänta den ifrågavarande förnimmelsen. Ar detta
635
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
