Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBERT TIGERSTEDT.
tiden är. Detta talar för att orsaken till variationerna främst bör sökas
i växlande tillstånd hos uppmärksamheten: ju spändare denna är, desto
mindre växlingar förete reaktionstiderna. Alt, som drager bort upp
märksamheten, ökar däremot variationernas storlek.
Men vi återgå till inflytandet af öfning. Vana vid dylika försök
bibringar en alt större förmåga såväl att uppmärksamma den väntade
sinnesretningen, som att utföra själfva viljeyttringen. För verkligt
bevisande försök åt detta håll är det därför ovilkorligen nödvändigt,
att vederbörande försöksperson en viss tid öfvat sig i hithörande under
sökningar. Intelligenta personer, som äro vana vid att uppmärksamma
sig själfva, behöfva dock icke synnerligen länge uppöfva sig för att
blifva någorlunda försöksdugliga, men äfven efter det man i flere
dagars tid hållit på med dylika försök, aftager reaktionstiden fortfa
rande. Denna omständighet är af stor betydelse för forskningen på
detta område, ty häraf betingas att man för att komma till verkligt
goda resultat får lof att göra ganska utförliga och långa försöksserier,
och vidare att dessa tidmätningar icke kunna utföras på synnerligen
många individer, emedan naturligtvis få personer vilja låna sig till
experimenter af så ansträngande och tidsödande beskaffenhet som dessa.
För att ådagalägga öfningens stora betydelse, anföra vi enligt
Exner följande på honom själf utförda bestämningar. Han anstälde
försök öfver den tid, som fordrades för att med högra handen utföra
en reaktion för en retning, som träffat vänstra foten. Denna tid var
den 27 december 1872 i medeltal 0,217 sekund, den 2 januari 1873
endast 0,173 sekund. Eeaktionstiden för synretning utgjorde för
mig den 21—23 maj 1882 i medeltal 0,21 9 sekund, men den 7—B juni
s. å. endast 0,192 sekund. Ett alldeles ovanligt stort inflytande af
öfning förete de försök, som Exner utförde på en 77 års gammal man
från en fattigförsörjningsanstalt i Wien. Den första gången försök
skedde på honom, den 21 juni 1872, var hans reaktionstid icke mindre
än 0,9 9 5 sekund; han reagerade då med högra handen för en retning,
som träffat den vänstra. Den 1 juli s. å. hade tiden för nämda reaktion
nedgått till 0,35 8 sekund och -ett hälft år senare, den 9 januari 1873,
utgjorde den icke mera än 0,18 7 sekund.
Öfningens inflytande på reaktionstidens längd och på variationernas
storlek är temligen lätt att förklara. Då man först börjar på med
dylika försök, märker man att det fordras en viss, icke så obetydlig
ansträngning för att rikta uppmärksamheten på den bestämda punkten;
638
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
