Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Robinson.
SIGURD, I SVENSKA BONDEHEM.
hetsslösaren skall någonsin gifva sig ro till det slags författarskap,
jag ofvan antydt. Men hvem vet?
Att han duger till det, att han innehar den konstnärliga organi
sationsgåfvan eller förmågan att göra någonting helt af t. ex. en
bondberättelse, det har han tydligt ådagalagt med de fem små stycken,
hvilka utgöra tredje och från vitter synpunkt bästa klassen bland
föreliggande skildringar.
En af dem visar på hjärtgripande sätt motsägelsen mellan all
mogens föräldrakärlek och rädsla att röra vid den hårdt förvärfda
sparpenningen, samt gifver oss rigtiga föreställningar om en därmed
sammanhängande fatalism i folkets religiösa åskådningssätt. Två
hafva till hjältar afhållna husdjur hos den mindre jordbrukaren. De
återstående göra oss bekanta med märkliga kvinnotyper bland vår
landtbefolkning. Jag vill ej gå läsaren i förväg med referat. Berättel
serna »För sent», »Kungsskjuts», »Bara en ko», »En allas vän», och
»Gamla dadda» göra sitt bästa intryck genom att läsas utan för
beredelser.
De äro utan gensägelse små konstverk, på samma gång de åter
gifva verkligheten till alla delar oförkonstlad.
Af sistnämda, verkligen färdiggjorda arbeten ’framgår, att för
fattarens lofvande idrott på konstnärlighetens område vore humorn.
Sigurd säger själf om svensk humor, att den vanligen är föga
utbildad, och att den hittills påträffas i sitt bästa skick hos allmogen.
Hvad han därefter yttrar, är icke lika träffande, nämligen: att all
mogehumorn ej skulle vara riktigt presentabel.
Detta låter nästan som att taga ord för sak. Det mesta af laudt
befolkningens humor och det värdefullaste, mest äkta i all möjlig
humor hänger uppenbarligen på något annat än blotta orden.
Gifver den varmhjärtade diktaren sig tid med hvar känneteck
nande enskildhet i sin skildring, lyckas han därmed återinställa den
på samma plats, som den en gång fylde i verkligheten, och hvaraf
i nio fall bland tio det humoristiska uppkom, då står allting lik
som redan ordnadt igen för leken! . . . En liten rörelse till en,
den allra obetydligaste rubbning af jämnvigten, och samma ohämbart
roande intryck lefver och regerar i skildringen som en gång i den in
träffade verkligheten, äfven om händelsevis något grofkornigt ord
måst utelemnas. Sådant se vi ju redan i Sigurds egna berättelser,
för hvar gång han bryr sig om att göra dem färdiga.
692
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
