Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURÖFVERSIGT.
BJÖRNSTJEENE BJÖRNSON: Geografi og kærlighed, Köbenhavn 1885.
Det är lika sällspordt som nöjsamt att nu för tiden få något af
våra stora författare som slutar gladt. Att i en komedi se ädla män
niskors excentriciteter måttligt själfnäpsta och sålunda bevitna, hur
försoningen löser sig som ett enda, ömsesidigt begripet, godsint le
ende, ha vi nästan alldeles vant oss ifrån.
Det är så mycken åska i luften. Vi hafva så mycket ouppgjordt.
Det är icke alls underligt, om vi rent af glömma bort, hur det käns
att le.
Optimisten Björnson har dock, i alt sitt myckna syslande med
dagens brännande frågor, ja äfven när han som djärfvast vidrört de
svåraste af dem, räddat och blott fört till fullare utveckling sin egen
tro på lifvet. Sådant har känts till och med midt i vildaste striden.
Här i Geografi og kærlighed är emellertid icke fråga om of
fentlighetens strider. Intet problem är under debatt.
Här är helt enkelt en enskild liten familjeförveckling. En för
fattare tränger ut de sina, och blir en den orimligaste hustyrann
under sina stora utbrott af produktion fast han annars är både
öm make och öm far samt en af de känsligaste, minst egoistiskt be
räknande människor. Oordningen i huset utsätter hans ännu unga
hustru och hans mycket unga dotter för faror, som börja skrämma
åskådaren. Professorns försök att reda sig utan sina fruntimmers
hjälp gå lika galet som i folksagan om »far som skulle styra och ställa
hemma». Far ger sig till sist, på nåd och onåd, ehuru ännu med
vissa af de gamla eröfrartagen i sig. Olyckan har under tiden, lyck
ligtvis, ej rätt hunnit mogna. Alt går, på det mest tendenslösa vis,
väl ihop igen; och publicum vänder från teatern med allmän belåten
het, liksom den åter samlade familjen vänder i familjevagnen, och
åker tillbaka hem till sina penater.
Som belysande motsats till den fantasirike geografiske professorn
och familjefadern, hafva vi den torra forskaren och gamla ungkarlen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
