Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULUBRISTEN OCH UE LAGA VARUPRISEN.
myntsystemet framkallar, icke minst i det ögonblick, då det skall öfver
ffifvas. Det kan icke företes något bättre bevis för det universella bime
-0 o
tallistiska myntförbundets oantaglighet, än de öden som öfvergått det
latinska, och de förhandlingar som 1885 fördes om dess upplösning.
Så mycket är åtminstone visst, att om någonsin det bimetallistiska
programmet åter skall komma på dagordningen, så måste man för det
samma kunna anföra mera allmängiltiga och tvingande grunder än de,
som hemtats från silfvcrmarknadens oroliga och tryckta tillstånd.
11.
Meningsbytet inom den myntpolitiska literaturen har också sedan
några år nästan helt och hållet lemnat silfverfrågan å sido, för att så
mycket lifligare sysselsätta sig med den icke mindre intressanta guld
frågan, hvilken i viss mån är ett korollarium af den förra.
I själfva verket har den sistnämda hela tiden varit hufvudfrågan.
För de flesta stater, som deltagit i myntkonferenserna med angifvet
syfte att rehabilitera silfret, har det förnämsta intresset dock varit att
skydda sitt guld eller betrygga sig en skälig anpart af denna metall.
Ingen har haft någon begärelse att företrädesvis öka sitt silfverförråd,
och äfven de, som spanat efter utväg att upprätthålla värdet å det silfver
de redan samlat öfver sig, hafva med ännu större bekymmer frågat,
huru det skulle gå, om priset fortfarande stege för detta guld, som
ingen nation gärna vill släppa ur sin rörelse, och hvarpå en hvar vill förr
eller senare grunda sitt myntsystem. För ett land som Italien t. ex.
var det tydligen långt mindre vigtigt, om dess silfverlirestycken, som
mestadels funnos i Frankrike, förlorade i värde, än att det måtte kunna
utan större svårigheter återupptaga sin specialbetalning i guld.
Farhågan, att den gula metallen icke skulle räcka till vid mera
allmän öfvergång till guldmyntfot, har också varit det intryck som
företrädesvis gjort sig gällande hos de praktiske män, hvilka deltagit
1 öfverläggningarna om dessa frågor. Den tyske rikskansleren jämförde
1879 på sitt skämtsamma sätt »den Kampf um die Währung» med kifvet
mellan sängkamrater om ett otillräckligt sängtäcke. A 1878 års kon
ferens var det engelsmannen Goschen, som med styrka framhöll faror
na af en allmän och brådstörtad äfian efter guldet med förkastande
Nordisk Udskrift. 1886. 13
175
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
