Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANS FORSSELL.
egde blott 54 mill. kronor i gnid, visa 1884 en guldbehållning af 438
mill. kronor. Förenta staternas depot af guld har under en tid af fem
år efter speciebetalningens upptagande ökats från 582 mill. till 938 mill.
kronor. De Skandinaviska staterna hafva från 1871 till 1885 ökat sin guld
behållning i bankerna från ID/2 millioner till 102 mill. kr.; och Tyskland,
hvars guldförråd före 1872 var tämligen obetydligt, anses nu ega uti
skattkammaren och bankerna en guldskatt i mynt och barrer af 450
millioner kronor. 1
Afven handelsstatistiken, hvars siffror dock i många fall äro mindre
tillförlitliga, visar, huru denna fördelning af guldförrådet mellan länderna
försiggått. Tyskland har under åren 1873, 1876—9 ett införsels
öfverskott af guld å tills. 570 mill. kronor; Italien likaså under åren
1881 —84 ett införselsöfverskott af 114 mill. kronor. Förenta Staterna,
som altifrån 1864 hvarje år visade ett utförselsöfverskott af guld för
I—2oo mill. kronor, begynner strax före 1879 års »resumption» att
införa mera guld än det utför, och detta öfverskott, som 1880—81 upp
går till 650 mill. kr., fortgår till 1884, då utförseln åter begynner öfver
stiga införseln, hvilket förhållande ännu 1886 synes fortfara.
Det märkligaste fenomenet härvid är emellertid, att denna guldets
ovanligt starka koncentration i depoterna och denna betydliga om
flyttning af förrådets beståndsdelar alls icke hafva, såsom man ju
med skäl kunnat frukta, i någon ovanlig grad störande inverkat på
växelkurser och diskontosatser för handelsväxlar. Under denna period
af förment guldbrist har denna mätare på de internationella likvidernas
jämnmått alls icke utvisat någon större oro än under det föregående
tidskiftet af verkligt guldöfverflöd. Tvärtom! Bankdiskontot för handels
växlar har icke blott i allmänhet varit vida lägre, utan framföralt
långt mindre utsatt för hastiga och talrika förändringar under de
senaste tolf åren än under de närmast föregående tioårsperioderna.
Om man utgår från året 1874, då den af milliard-spekulationerna
vållade krisen var öfverstånden, finner man, att under de följande åren
till 1885 har å Europas förnämsta börsplatser icke någon gång före
kommit högre bankränta än 6 /, då däremot de föregående perioderna
1851—73 mycket ofta företedde räntesatser å 7, 8, 9 och 10 %; att
1 Tyska riksbanken meddelar officiel uppgift om sin kassabehållniug i guld
och silfver, men hemlighåller proportionen mellan de båda metallerna. Enligt
sannolikhetsberäkningar af Soetbeer m. fl. skulle den i slutet af 1884 innehafva
ungefär 300 mill. mark i guld. Därtill komma de öfriga tyska bankernas behållning
omkr. 75 mill. mark och krigsskatten 120 mill. mark.
182
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
