- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1886 /
222

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GEORG NOUDENSVAN.
teaterstycken, och personerna ha inga individuella drag. Det hela en
blodfattig gengångare af franska komedier som sträfvar efter ögon
blickets framgång, men ej efter literärt värde, och som således, då det
ej häller är tryckt, här nämnes endast för fullständighetens skull. 1
Så gör jag ock med fröken Emelie Lundbergs femaktsskådespel
Väninnor, som nu gått öfver scenen efter flerårig väntan och sedan
dess författarinna under tiden hunnit visa sin förmåga på ett vida mer
öfvertygande sätt än hon gjort det i sitt dramatiska försök. Väninnor
är afsedt att vara en protest mot åtskilliga af de moderna franska
komediernas orubbliga obarmhertighet, som ej tillåter att några för
mildrande omständigheter få tagas i betraktande gent emot den felande.
Att det i fröken Lundbergs äktenskapsdrama är hustrun, som förlåter
mannen hans otrohet och som genast, då hon upptäcker den, har klart
för sig, att hon själf ej är utan fel, att hon ej älskat honom rätt, ty
då skulle han ej kunnat öfvergifva henne för en annan, detta ger åt
hela stycket en prägel af gammalt, förbrukadt, af tendens åt det håll,
som uppkallat gensagor så skarpa som fru Edgrens Sanna kvinnor.
I Väninnor är äfven anläggningen af karaktärerna så gjord, att ut
gången af de båda kvinnornas strid om mannen knappast kan vara
tvifvelaktig. Hustrun har fått alla korten på hand, och rivalen måste
uppgifva spelet.
Väninnor brast i scenisk teknik, var visserligen öfverarbetadt åt
skilliga gånger, men ej tillräckligt öfvertänkt, ty då hade longörer och
onödigheter strukits utan försköning och karaktärsteckningen hade
skärpts, så att hvarje person hade blifvit en individualitet i stället för
en skylt. Då hade författarinnan ej för att fylla ut de onödigt många
akterna behöft tillgripa personer och scener, som för utvecklingen af
styckets grundtankar äro totalt onödiga, och då hade de väsentliga
dragen kommit mera till sin rätt, de drag, som om ämnet blifvit
behandladt i romanform, just skulle ha visat, huru omstämningen af de
båda makarnes åsigter och känslor gick för sig. Nu får man endast
den svagaste antydan därom, endast resultatet påvisas, det vackra
resultatet.
Skulle man draga sina slutsatser om författarinnans begåfning
endast med ledning af Väninnor, så fälde man alldeles säkert det
utslag, att fröken Lundberg är romanförfattarinna. Ty Väninnor är
bygd alldeles som vore den dramatiserad efter en roman. Den gifver
1 Sedan uppsatsen redan var satt har nämda stycke utkommit pä trycket.
222

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1886/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free