Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEORG NORDENSVAN.
sådana där barn.» »Mamsellens unge» har man kallat henne, hon har
lidit under främmandes barmhertighet, liksom under deras nålsting.
Hon har känt sig olyeklig, förnedrad, hon har blygts, och hennes unga,
trotsiga sinne har rest sig upproriskt gång efter annan. Åfven mot
modern, men aldrig mera än för ett ögonblick hvarje gäng. Det är
inte hennes fel att hon har så svårt att vara god och sann. Modern
tror det är lätt att vara sann. Hon har lärt Yngva att den som är
sann och god har rätt till aktning från sina medmänniskors sida. Men
hvem har visat henne aktning? Grymhet, hjärtlöshet, det är hvad hon
mött, hvart hon än kommit.
Men modern har aldrig fått ana någon af hennes känslor i den
riktningen. Och det förefaller Thora, som om flickan droge sig ifrån
henne, som om något skilde dem båda åt, som om Yngva dolde något
för sin mor.
Doktor Sanden menar att det är flickans »förbaskade rättighet» att
ha sina hemligheter för sig, när hon är aderton år.
Sanden är Thoras oegennyttige vän, ett original, som blifvit fattig
läkare för att kunna gagna det slags människor, som bäst behöfde
oo o 7
honom, en butter, skarp herre, som sjunger ut sin åsigt i ny och nedan
och som inte gör sig en smula bättre än han är, som har en påflugen
mani att peka på alt och fråga om alt och som för öfrigt vill vara i
fred, få komma och gå, när han tycker, svära litet och brumma utan
att bli hindrad. Han finner Thoras tal om sanning vara tomt prat.
»Sann? Slagord! Jag har ljugit och ljuger ännu så det hviner efter,
och folk har det blifvit af mig ändå.» »Sanning blir bra, när samhället
blir friskt men det blir det aldrig.»
Han har nu skickat bort Yngva till sin syster för att flickan skulle
komma ut ibland folk, som inte kände henne och hennes slägtförhållan
den. Där lefde Yngva sin herligaste tid, där var hon likstäld med alla
andra, där såg hon också en ung man, som hon lärde sig älska. Och
nu, vid styckets början, kommer hon hem igen. Den unge mannen,
Allan Eksköld följer henne och ber hos modern om Yngvas hand.
Det är där styckets konflikt börjar fastän ej dess innehåll.
Yngva har tegat med sin börd, hon antager att när han får veta den,
skall det vara tillräckligt för honom att lemna henne. Men modern
O 9
som nu insett, hvad hennes dotter gått och burit på under hela sin
uppväxttid, vill göra alt för att få detta giftermål till stånd. Det gäller
att rädda den unga flickans själ, som är sargad, krossad, söndersliten.
230
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
