Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAFVELSAMLINGAR I LONDON.
Här funnos icke allenast arbeten af Rembrandt, Metsu och Chardin,
som bade direkt intresse i och genom sin frändskap med vissa bilder i
vårt Nationalmuseum, utan här återfann jag sådana vidt beryktade
original som »La bella Sclavonia» af Tizian (också den original till en
vacker och fri kopia i Nationalmuseum), härstammande från det Or
leanska galleriet, och en af Frans Hals’ »Romelpotter» men därjämte för
träffliga arbeten ur snart sagdt hvarje betydligare äldre målarskola norr
och söder om Alperna. Huset var som nämdt icke stort, kanske väl
litet för denna tafvelrikedom, ty målningarna suto tämligen tätt eller
stodo väl trångt bland skulpturer, kcramiska dyrbarheter och träsniderier,
men lokalen några gallerier med öfverljus samt kabinett hade en
stor förtjänst, som många andra, för att icke säga de flesta, samlingar
och museer (äfven vårt Nationalmuseum) med sina praktrum sakna:
salarne voro lagom stora och, framför alt, de voro lagom höga, d. v. s.
väggarna gingo ej högre upp, än att man bekvämligen kunde se alla
taflorna på dem.
Altnog, här fanns mer än rikedom på konstverk, och det bästa till
fälle att granska dem i detalj. Och dock jag tillstår, att tanken är
kättersk hos en tafvelvän ex professo —, när jag kommit ut i sista
tafvelsalen efter att hafva defilerat förbi den tallösa raden af gamla
dukar, så förbleknade alla de gamla konstverken för den tafla, som
mötte mig utanför galleriet och som icke var målad af någon artist ur
vare sia; gammal eller modern skola. Midt emot utgången stod dörren
OC O O
öppen till trädgården. Denna är ej stor men full af de vackraste
buskar, träd och blommor; midt för dörröppningen hängde nu en själfs
våldig, halft genomskinlig, hälft glänsande, ranka af någon klängväxt,
och augusti-solen låg in öfver den lilla gröna, frodiga, tysta växtverlden,
ej med denna snmtsgula färg, som solskenet i London har, hvilket skall
sila sig genom rök och dimma, utan guldgult ren och klar. Hvilka
dagrar, hvilka färger, hvilken luft! Hur arm och fattig är ej ändå
målarens palett, och hur matta hans färger i jämförelse med verklighetens!
Hur förtviflad måste ej den sanne konstnären ofta känna sig, då han
med sina ringa medel skall på sin duk söka återge naturens oändliga
färg- och formspel, och hur fåfäng, hur gagnlös är ej konsten, då den
sätter sin uppgift, och hela sin uppgift, uti att täjia med naturen!
Väl utkommen på gatan hade jag blott några steg till den ståtliga
Richmond-terrassen med den bekanta vackra utsigten, för hvilken Bæ
deker bestått en stjärna i sin resehandbok. Utsigten är storartad, i
359
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
