Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUMOR.
klara uppfattning icke skulle varit möjlig utan föregången mångsidig
erfarenhet och ett vidt omfattande mått af odling.
Det är, utan tvifvel, från början samma slags medfödda anlag, som
gör allmogens och gör diktarens humor till äkta sådan. Den senare är
ingenting annat än den förra, fast nu utbildad till alt hvartill den
innehaft möjligheter. Vår småländske kvickhets-jägare har nog således
icke vilseledt oss.
En annan af våra populära skribenter, en författarinna, på hvilken
åtskilligt af det om denne författare sagda gynnsamma och ogynnsamma
gärna kan tillämpas, lär likaledes vid något tillfälle hafva biktat sig
genom följande lilla suck: »Ack, den som hade tid att göra någonting väl!».
Hon måtte dock några gånger verkligen hafva haft, eller kanske
tilltvingat sig tid; en omständighet den vi hafva att tacka för åtmin
stone två eller tre småberättelser, som efter ett lagom stort uppehåll
mellan hvarje gång kunna med tillfredsställelse läsas om igen.
Hon har också för sin del rätt: tid fordras, framför alt för att göra
någonting humoristiskt väl.
Bland våra yngre författare och författarinnor hafva redan några
genom särdeles långt utbildad konstnärlig förmåga visat, att de förfogat
öfver vederbörlig tid. Frågan är, om de sedan brukat den i humorns
tjänst.
Det är nämligen icke humorn, som låter taga sig i tjänst; det gör
endast en viss föregifven slägting till honom, en mimisk härmare, den
småväxte upptågs- och infallsmakare som nästan hvarje skrifkunnig
medborgare kan få lega, markattan på positivet vid våra intellektuella
marknadsnöjen, hvilken väl i dagligt tal är känd under vedernamnet
»svensk humor», men i samma mening som »svensk nektar» är eufemis
men för svensk linkel.
Humorns egen snabba och oväldiga klarsynthet, hans jämvigtsfulla,
växlingsrika men alltid trygga skick är något, som i viss mån skiljer
sig från alla andras.
Äfven en löjlig situation eller en ordvrängning kan af denne för
näme herre brukas, men endast därför att han kan bruka alt: det re
naste återgifvande af ideal skönhet, det högsta etiska allvar, den en
faldigaste glädje, den bittraste sorg, den mest ovärdiga ställning hvari
en människa någonsin kan tänkas försatt, liksom den alldagligaste, mest
vanliga, samt först och sist den hlandning af brutna stycken ur
all denna mångfald, som vi annars i dagligt tal kalla verkligheten.
473
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
