Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBINSON.
eller den s. k. »obskurantismen»; om ock herrar obskuranter trogna sin
gamla vana taga i akt bvarje öfvergångsskede af motgång och vill
rådighet, hvarje allmänt pröfvande ekonomisk eller socialt-politisk kris,
för att flitigt börja fiska i upprördt vatten.
Strid mot dem, utvecklingsarbetets fiender; strid mot dess allra
hängifnaste och ifrigaste vänner, de i en eller annan riktning brådvisa
eller summariskt dömande utopisterna; strid om företrädena och olägen
heterna i alla sådana förslag, som verkligen utgått från människor i
stånd att upptaga till ompröfniug skäl och motskäl; strid, slutligen,
mot egen tvekan och egna förhastanden —; annorlunda te sig ej vil
koren för ett vaket lif i nutiden.
Men långtifrån att humor icke skulle hafva något rum i en sådan tid,
är det tvärtom hans bästa tid icke kanske så mycket inom de parla
mentariska diskussionssalarne eller i flygskriftsliteraturen, där han för
öfrigt vanligen förfalskas till sarkasm, men i skönliteraturen.
Där är icke neutralitetens område.
Humor är icke häller neutralitet. Humor är den egendomliga
lynnesart, hvilken gör det möjligt att känna godmodigt också för så
dant som man själf skulle önska ändring i, samt att ögonblickligen
upptäcka förvändheterna äfven i sådant som eger ens förkärlek; och
hvilken reformvänlighet, hvilken förkärlek man i själfva verket ieke
döljer nämligen för dem som kunna läsa rätt innantill.
Sådan är humorn i sin egenskap af lynnesart eller sedd inifrån.
Humor är vidare i egenskap af konst eller sedd utifrån för
mågan att meddela åt åhöraren, åskådaren eller läsaren en något så när
liknande lynnesart, d. v. s. att, åtminstone för den tid då han står un
der konstverkets inflytande, vänja honom att finna sig väl, finna sig
otvungen och hemmastadd i just en sådan stämning.
Sätten att framkalla detta hafva varit, strängt taget, lika många,
som det har funnits äkta humorister i verlden med tillika utveck
ladt konstnärskap. Det innersta, ocftergifligaste vilkoret har emel
lertid varit vid alla tillfallen: att författaren i tillräckligt öfverflöd själf
egt detta på en gång rörliga och lugna, skarpsinniga och mänskligt
varma, godmodighetens lynne, hvaraf han då också haft råd att med
dela åt andra.
Ordsammanställningarnas öfverraskande art och de diktade situa
tionernas besynnerlighet äro så litet själfva humorn, att de infall och
anekdoter, dem man vanligen anför under detta namn, ofta visa sig
476
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
