Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ROBINSON.
nings- och tänkesättet, än någon annan vitter idrott kan varda i stånd
till.
Jag säger icke långt därifrån! att stränga undersökningar
och lifsafgörande strider mellan sanningar och villfarelser skulle kunna
utföras humoristiskt.
I regeln vore väl till och med ej ogynnsamt, i fall de fäktande
hölle sig något snäfvare draperade i sin ordskrud, hälst när replikskif
tet gäller begreppsbestämningar, än hvad hittills varit brukligt inom
vårt kära fädernesland. Allvarsuppgifter tarfva gärna en för ändamålet
enkom afpassad hållning, som vid stora tillfällen behöfver vara mera
plastiskt väl sammansluten än vid hvardagstillfällen.
Då emellertid äfven den anspråksfulla trögheten eller tankelättjan
har sitt eget, tunga, oäkta allvar, så skulle för stor tidsförlust uppstå,
om ej alt emellanåt krokben sattes för graviteten och högstdensamma
finge utifrån hjälp till en liten kullerbytta.
Medlen vid dessa vederbörliga åtgärder för tids vinnande, såsom
elakt fyndiga infall, munviga snaror, ironiskt svek genom lika ofta
orimliga som rimliga snedsprång från sannolikhetens vanligast trampade
stråt, blott att vi därmed verkligen lyckas hindra dumdrygheten att
sinka bort våra dyrbara stunder, alt sådant har inför en granntyckt
kritik ytterst litet gemensamt med humor; ehuru vi här i Sverige äro
så vårdslösa med vår estetiska terminologi, att vi vanligen kalla alla
våra afvikelser från höflighetens jämna stig humoristiska. I de flesta
fall äro ifrågavarande praktiska kvickheter under diskussionen och
partifäktningarna snarare raka motsatsen till humor.
Humor är väl just icke häller något mönster för höflighet, blefve
helt visst en oduglig hofmarskalk, skär gärna hög och låg öfver en
kam, har, liksom den allvarsamt pröfvande sanningen, intet anse
ende till personen.
Men därmed upphör ock all likhet mellan denne Proteus och de
många företeelser, åt hvilka vi plägat låna hans namn.
Humorn gör icke anspråk hvarken på att veta alla prejudikat eller
känna alla reglementen, ty han tror på ett slags instinkt, genom hvil
ken han skall lyckas undvara dem. Han gör, som förut är sagdt,
egentligen blott anspråk på en enda socialt öfverlägsen egenskap
och det är godmodighet, en oförbrännelig, en ytterst rörlig och vaken
godmodighet. Men med denna vet han sig trygt hitta vägen, äfven
när examinerade lotsar stå villrådiga.
478
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
