Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE INDO-EUROPEISKA FOLKENS URSPRUNGLIGA HEM OCH KULTUR. 52l
När dessa två vetenskaper ej längre knnna leda vår forskning,
erbjuda geologien och biologien sitt bistånd. Och så till vida som
hvarje vetenskap till slut afser samma mål, kunna de alla sägas mer
eller mindre direkt lemna sitt bidrag till lösningen af människoslägtets
förgångna öden.
Frågan rörande den indo-europeiska racens ursprungliga hem och
förhållanden är en af dem, som falla under språkforskningens och
arkeologiens domvärjo.
Afven våra äldsta historiska minnesmärken förråda ej ens med ett
ord någon som hälst kunskap om en sådan race, eller om någon slägt
skap emellan de olika folk, som nedstamma från densamma. Ja, om
vi bortse från vissa dunkla, sagoartade traditioner, eller vissa tydligen
uppdiktade berättelser om tidiga folkvandringar från Östern, gifver oss
häfdcn ringa anledning att förmoda, det några större förhistoriska in
vandringar i de områden, som nu upptagas af Europas, Persiens och
Indiens folk, egt rum.
Det är språkvetenskapens heder att hafva ersatt historien vid den
punkt, där hennes uppgifter togo slut; att hafva bevisat det vi ega de
bästa skäl att antaga, det ett slägtband förenar nästan alla Europas
folk med Persiens och Indiens; och att hafva spridt något ljus öfver
de förhållanden, som omgåfvo dessa folks förfäder, när en gång de
talade ett gemensamt språk och bodde tillsammans i ett landområde.
Det är väl bekant, genom hvilka medel språkforskningen förmådde
öppna dylika vidsträckta vyer in öfver vårt slägtes obekanta forntid.
Genom en omsorgsfull undersökning af och jämförelse mellan de euro
peiska och de kända asiatiska språkens ordförråd och grammatiska
byggnad, uppdagades det sakförhållande, att de ofvan nämda folkens
tungomål äro afgjordt beslägtade.
När språkmannen, äfven vid ett flygtigt betraktande, i olika språk
fann många ord af samma mening hafva en så slående formlikhet, som
t, ex. gothiskaus fader (vårt Tader’), latinets pater, grekiskans pater,
persiskans patar 1 och indiskans (sanskritspråkets) pitar, eller goth. tva
(vårt ’två’), lat; duo, gr. duo, pers. dva och sanskr, dva o. s. v.,
leddes han helt naturligt att antaga ett frändskapsförhållande mellan
de språk, i hvilka dylika ord förekommo, och att begynna en grundlig
1 För att ej onödigtvis fördunkla ordens formlikhet, tillåter sig förf. i det
följande någon inkonsekvens med hänseende till valet af deras stam- eller deras
nominativform. Utelämnade äro öfverhufvnd keltiska och slaviska ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
