Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 På salongen 1886.
GEORG NORDENSVAN.
Det är egendomligt att iakttaga den stora skilnaden mellan Bastien-
O O O
Lepage och de öfriga målarne i samma rum. Ingen af dem står sig,
jämförd med detta allvarliga djup i känslan, denna energiska enkelhet
i naturtolkningen. Att Rose Bonheurs stora plöjningsscen med de duktiga
oxarna och den hårda, slätstrukna himlen eller Heherts stämningsfulla
malaria med den genomsjuka färgskalan genast måste vika är ju natur
ligt. Men äfven Guillaumets ståtliga aftonscen i Sahara verkar i viss
O o
mån »gjord» och Harpignies klara morgonstämning entonigt kritig,
Pelouses vinterlandskap duktigt som alltid men något af »atelier» och
Cabanels »Venus födelse» karamellstafla.
Det är nn nitton år sedan Julius Lange talade om den taflan
såsom den ljusast hållna målning han då ännu sett. Men denna målning
är ej ljus på så vis att målaren sträfvat att få in i sin färg någon
verkan af sol och luft. Det var ej naturens fulla ljus, okonstladt sökt,
det var en konst för salongsmänniskor, som begära behag, chic, och för
hvilka den friska flägten från naturen verkar rå. Det är en helt annan
slags luminism våra samtida »diese Lichtschwärmer» sträfva till.
De vilja ha luft i taflan. Sätt Cabanels karamellsetikett i jämbredd med
Alexander Harrisons »Arkadien» 1, som är särdeles godt studerad, fast
det ej är någon särskild stil i framställningen och fast det antika namnet
på taflan endast missleder, ty det fins intet om antiken påminnande i
målningen, och man skall inse skilnaden mellan en ljust hållen konven
tionel atelierbild och en fullt modern frilnftsmålning. Eller sätt Cabanels
blodlösa Venus i jämbredd med Lnxembourgs nya eröfringar, Rolls eller
Carrier Bclleuses eller Julien Duprés plcin-air’er.
Den ljusaste taflan på Luxembourg är i innevarande stund Monte
nards stora marin. I bredd med den fördunklas alt, som hittills haft
namn om sig såsom mästerverk af ljusstyrka. Flamengs omtyckta
fiskarbåt blir grådaskig, jämförd med den intensiva ljusglöden i Montc
nards medelhafsbild, där det bländande hvita skeppet skär igenom det
friskt blåa hafvet och de gula seglen stå klara mot den solmättade
o o
jämnblå, molnfria himlen.
Det är en prisvärd enkelhet i Montcnards sätt att drifva npp sin
färg till verklig ljusglöd. Man märker intet raffincradt eflektsökeri hos
honom, ej häller ett spår af detta försök att sammanstämma färgerna
till en behagfull skala, som skönjes hos de äldre och hos flertalet
536
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
