Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDER KIELLAND, SNE.
lag på hela kåren af kyrkans herdar, framlägger här i Sverige den
obevekligaste ransakare, vi på länge haft af statskyrkans refvor, ett
sådant vitnesbörd om inom hennes presterskap förefintlig audlighet,
trohet, ärlighet, begåfuing och Gudi behaglighet, att det af en sådan
motståndare måste tillerkännas den allra märkligaste betydelse. Ur
grunden torde väl vara, att den kraft, som drifvit den svenske rau
sakaren till en lifslång räfst, varit just den kärlek till saken själf,
hvilken vi här sakna. Det finnes ting, i hvilka kärleken till sist ser
djupare än skarpsinnet.
Det är egentligen på Jlirges och hans son, som samhällsförbätt
raren i denna bok arbetat ut sig; i de öfriga personerna framkommer
diktaren. I Gabriele Pram, sonens trolofvade, som han stält upp till
Jlirges motståndare, har han visserligen konstruerat upp ett slags högre
modern lifsåskådning, hvilken skulle representera framtiden; men
denna är så flack och bjuder så få hållpunkter, att Gabriele, hade hon
intet annat fått af sin skapare, skulle vara oss helt enkelt en motbju
dande typ af frasintelligens och själfsäkerhet. I henne har emellertid
Kielland också lagt in så mycket af natur och sund människa, att hon
ej fullt förlorar vår sympati ens i sina mest öfverdrifna förlöpningar
och mest obilliga påståenden. För öfrigt har Kielland visat oss henne
blott i ett enda förhållande, gent emot Jlirges och hans familj, där
hon så att säga får rätten till skänks. Tvifvelsutan hade både hon
och diktaren på ett helt annat sätt fått röna svårigheterna, ifall de
försökt att praktiskt, i kött och blod, genomföra det af Gabriele effekt
fullt uppstälda krafvet att »tage korset op og fölge Mesteren efter.»
Det är alldeles tydligt, att Gabriele lika litet som herrarne Jlirges
eller någon figur, som Kielland ännu tecknat, haft axlar därtill.
Ytterst i kretsen af hufvudpersonerna står fru Jlirges, den ta
langfulla, musikaliska flickan, som för en lång rad år sedan blifvit
gift med verldsförsakaren Jlirges och nu inför våra ögon slutar såsom
vålnaden af en kvinna, husslafvcn, nollan med ett förskrämdt och för
krympt hjärta. Efter vår uppfattning är emellertid Jlirges icke till
räckligt elak för att så i grund tillintetgöra ett ädelt väsen. Diktarens
hat har behöft henne så, och därför har hon blifvit så.
De öfriga, rent skisserade figurerna, såsom fogden och länsman
nen, äro drastiskt träffade, och sockenborna, bönderna, ett par gån
ger framknuffade i förgrunden med ett så torrt förakt, att det af in
gen en förvriden bildnings »Bauernfresscr» lärer öfverträffats.
Stundom har det ilat oss genom tanken, då vi studerat denna
bok, hvilken kraft till något bättre, som ödts upp i all denna bitter
het. Kyrkan bättras sannerligen icke däraf och störtas ej häller, och
att bereda en stunds rolighet åt de bokköpare, som af de råaste grun
der, utan en aning om diktarens ideala kraf, dela hans misshag med
550
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
