Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III:S FÖRSTA REGERINGSÅR.
verkade afskräckande. Många insigtsfnlla män hade längesedan gifvit
företräde åt den finanskonst, som med uppoffrande af den stränga rätten,
ville bringa silfverväxlingen till stånd på grundvalen af det värde,
hvartill myntet småningom »likasom satt sig själf». Det må nu lemnas
därhän, huruvida baukosedlarnes inlösen till fulla värdet aldrig skulle
hafva kunnat åstadkommas; men säkert är, att en realisation på
sådana vilkor skulle hafva kräft lång tid och mycket sträng allmän
sparsamhet, och att dess hastigare fullbordan icke blott skänkte styrelsen
större frihet i sina rörelser, utan äfven i viss mån stärkte statsskickets
ställning tillsvidare. Den träffade inga utländska fordringsegare, och
inom landet hade man så länge varit plågad af osäkerheten i handel
och vandel, att fasthet i myntväsendet, lika godt till hvad pris, var
det lifligast kända behofvet. Åtgärden hälsades därför af den stora
allmänheten såsom en välsignelse.
Det mest betänkliga vid denna uppgörelse mellan banken och dess
fordringsegare, mellan statsverket och banken, låg måhända i den ver
kan en dylik anordning utöfvade på ett sinne sådant som konung
Gustafs. För Liljencrantz var realisationen en fast utgångspunkt för
ordnande af statsverkets inkomster och utgifter; nu skulle han först
börja att hushålla på allvar.. För konungen kändes samma uppgörelse
mera som lättnad från stundliga bekymmer; nu först kunde han börja
att lefva som konung. Likasom han några år senare förklarade sig
hafva haft den gladaste dag i sin lefnad, då han fick nöjet att flytta
riksgälden från statskontoret till riksgäldsdirektionen, och därigenom
slapp se statsbristen för räntelikvid, så visar han sig endast genom
trängd af stolthet och glädje vid det högtidligt anordnade öfverkorsandet
af företrädarncs obligationer, dem hans maktspråk reducerat till halfva
värdet; han förråder därvid icke det ringaste af den grämelse och leda,
som sextio år därefter en annan svensk konung så djupt kände vid en
liknande nödtvungen realisation. Men det blef under årens lopp icke
Liljencrantz’ allvarliga uppfattning af statsverkets kraf, som fick råda,
utan den enväldige konungens oförmåga att begränsa statsverkets och
sina egna utgifter.
Liljencrantz och hans finanspolitik hade utan tvifvel förtjänt ett
bättre öde. De gamle rådsherrar, som sågo uppkomlingen tillvälla sig
konungens förtroende och en makt, hvilken användes med djärfhet och
framgång, kallade mannen en äfventyrare; men detta omdöme torde
efterveriden icke kunna godkänna. Hans yttranden öfver den allmänna
607
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
