Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III;S FÖRSTA REGERINGSÅR.
anses vitna om synnerlig skicklighet. Vid tiden för hans afgång var
dock riksgälden, såsom direktionens hufvudbok utvisar, icke större än
8,328,527 rdr sp., deraf 6,872,002 utländsk, hvilken således på det hela
stigit allenast med 1,238,975 rdr sp. Det torde därför icke ligga
något obefogadt i hans eget påstående, att icke ens vid denna tid
ställningen var ohjälplig, och att en återgång varit möjlig, »om stats
utgifterna kunnat begränsas». Men »1788 års olyckliga krig» förstörde
alt, och ej häller var det efter Liljencrantz’ afgång att tänka på plan
och ordning i finansverket.
* *
*
En af de väsentligaste förutsättningarna i Liljencrantz’ stora finans
plan ända från 1774 hade varit, att rikets ordinarie inkomster skulle
förökas genom en kraftigare beskattning. Då det framföralt gälde att
hålla ständerna utanför finansverket, så var uppgiften att finna skatte
former, som dem förutan kunde bringas till större afkastning. Det
lyckades förträffligt med tullen, men med bränvinet var missräkningen
så mycket större, som denna inkomsttitel tydligen var den, af hvil
ken Liljencrantz hade hoppats mest. Hade hans afsigter därutinnan
vunnit fullbordan, skulle, under eljest lika omständigheter, resultatet
af hans finansförvaltning troligen hafva blifvit, att riksgälden i stället
för att ökas, blifvit reducerad till hälften. Att alt misslyckades, be
rodde som bekant därpå, att Liljencrantz’ ursprungliga förslag icke
blefvo följda, att man tillgrep utvägar, som alt mera och mera för
störde hvarje utsigt till framgång. Hr Odhner säger utan tvifvel med
rätta, att i handlingarna icke finnes något spår af att Liljencrantz mot
satt sig de förändringar i planen, genom hvilka regalet slutligen öfver
gick till ett monopol, drifvet för statens egen räkning och på dess risk.
I sina egna anteckningar påstår sig Liljencrantz hafva afstyrkt de
kungliga bränneriernas inrättning, men troligt är att hans afstyrkande
varit ett sådant, som gifver efter för starkare påtryckning. Men om
detta var ett fel, för hvilket han sedermera dyrt fick pligta, så var äfven
det en följd af hans ställning. En enväldig konungs finansminister har
icke ens kraft att motstå inflytandet af sådana rådgifvare, som Wrangel var.
De sista återstoderna af den äldre utrikes gäld, som var kontraherad före
Liljencrantz’ första lån af 1775, hade vid 1782 års slut blifvit återbetalda, och hela
utrikes gälden var då, jämförd med 1778, nedsatt med omkring 1 million rdr sp.
Men uader åren 1783—86 tillkommo 2,685,000 rdr sp. ny utländsk gäld, under det
omkring 450,000 afbetalades å 1775 års lån.
611
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 20:23:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1886/0665.html
