- Project Runeberg -  Nordisk tidskrift för vetenskap, konst och industri / 1887 /
231

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KÄTTERSKA TANKAR.
den anföras fast visserligen med något växlande läsarter nästan
för hvarje dag och af åtskillige sagesmän såsom exempel på det enda
nämnvärda slags poesi som fans eller någonsin funnits hos oss.
Så talade man verkligen under dessa våra rikemansdagar: medan
Atterboms Minnessångaren i Norden och öfriga bästa lyriska poem voro
tämligen nya stycken att läsa och dessutom buros in i alla mer eller
mindre musikaliska hera på Lindblads toner, omväxlande med romans
texter af sådana medtäflare som Franzén, Stagnelius och tonskalden själf;
medan Geijer med ord och musik sjöng sig kvar för all framtid i sina
landsmäns tanke- och känslolif; ja, under det att äfven den störste episke
diktare på svenskt tungomål börjat göra sig hörd från andra sidan Botten
hafvet och ännu Almqvists mångskimrande fantasi höll sig uppe pä höjd
punkten af alstringskraft.
Minoriteten gjorde redan några invändningar mot det tegnérska en
väldet, om än en sådan minoritet som ett barns blott gjorde dem med
de uppspärrade, undrande ögonen. Ty då för tiden var sammanblandning
af barn- och skolkamrnarens parlamentarism med förmakets något ännu
oerhördt. Hvad en eller annan af det höga öfverhusets medlemmar där
inne yttrade om nationalafguden, gjorde emellertid ett oförgätligt intryck
i kammaren utanför och kan nästan ord för ord eftersägas ännu.
»Man mötte», sades där, »i annan, samtidig svensk poesi rikare, finare
nyanserade eller innerligare återgifvanden af sitt varmaste själslif, fast de
kanske ej hängde sig lika envist kvar i öronen. t Men så fick man af dem
ej häller dessa osympatiska örfilar, som i några af Tegnérs vältalighets
prof, t. ex. i Nattvardsbarnen. Efter en klassiskt skön inledning, kanske
en af de skönaste idylliska inledningar som någonsin på något språk
skrifvits, öfverlåtes ju blott ät mönstergilla rytmer och blomsterregn af
metaforer att ersätta själftänkta tankar eller, hjärtligt erfarna känslor.
Så snart själfva människorna beträda platsen, är idyllens naivitet slut,
och den skildrade gamle församlingsläraren är lika litet verklig vare
sig individuelt eller typiskt som hans konfirmander.»
Hvarefter kanske anfördes Geijers fromma önskan vid hans första
bekantskap med Nattvardsbarnen: »Om han åtminstone hittat på att slä
i hjäl presten till afslutning!»
Men så kora, där inne, något annat af Tegnérs poem på tal. Och än
en gång rycktes man med i upprymd sinnesstämning, gärna ja oemot
ståndligt. Ämnet var då ett sådant, att diktaren vid dess besjungande
231

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:24:12 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordtidskr/1887/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free