Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.T. A. LUNDELL.
Har Tegnér gifvit oss två undantag, så kunna vi utan fara skaffa oss
själfva ett tredje, i det vi besluta oss för att skrifva ett målat bord, ett
nybyggt fartyg, ett obebott hus, till och med ett rött staket, ont sällskap,
det har hänt o. s. v. I och med sådana undantag frän samhörighets
lagen, som Tegnér själf mot hittills gängse skrifsed skapar, är nämligen
denna lag reducerad till en invändning af samma värde .och betydelse,
som alla andra betänkligheter, hvilka af Tegnér framdragas för att häjda
oss på vägar, som i och för sig äro goda men som för ögonblicket skulle
föra oss för långt—efter Tegnérs mening; betänkligheter som framkallas
pä scenen för att spela sin roll sä ofta det gäller en nyhet, som icke
tidigare är föreslagen och praktiserad, men som icke användas, när de
skulle vara i vägen för en ändring, som förf. gillar.
Granska vi med hänsyn till samhörighetslagen stafsättet i äldre språk,
skola vi af dess tillämpning finna blott otydliga spår i vårt eget forn
språk (i dess mera »klassiska» alster) eller i isländska eller i andra
äldre germanska språk; finna knapt några spår i grekiska och latin (sam
hörigheten skulle ge oss scriho-scribsi-scribtum, rego-regsi-regtum), för
att ej tala om sanskrit. I italienska och spanska, serbiska och tjechiska,
finska och ungerska alt språk med erkändt ypperlig ortografi är
samhörighetslagen (i Tegnérs mening) okänd. I franska och engelska
som ha erkändt usel ortografi är det pä samma sätt. Härledning
och samhörighet som lagar för skriften äro uppfinningar af lärdt pedan
teri, intyg om kultur och onatur. Den ursprungliga och naturliga
regeln har öfveralt varit att följa uttalet.
»Af åtskilliga tecken att dömma tror jag», säger Flodström, »att vi
närma oss en period, då samhörighetslagens välde aftar i skrift för att i
stället tilltaga i tal». Detta yttrande har redan Schagerström med bifall
anfört. Jag är af samma mening.
Frågan om samhörighetslagens rätta område, den skall naturligtvis
lösas med ledning af skriftens uppgift att vara tydlig och bekväm.
Faller det sig lättare icke för den som redan kan stafva, utan för
den som skall lära sig det att skrifva vikt eller vigt, ritt eller ridt,
hälsa eller helsa, rött eller rödt, ett målat lord eller ett måladt hord,
jag har vänt eller jag har vändt? Nu ha vi i rättstafningsläran en
regel, att Gljud i vissa fall skrifves med dt, men barnen skrifva dock alt
emellanåt t och tt uti ifrågavarande fall. Om nu den regeln om <lt ej
funnes (och dt ej häller funnes i den literatur barnet läser), är det väl
troligt, att barnet ändock i följd af samhörighetslagen instinktivt skulle
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
