Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. P. WEISSE, POPULÆRE FORELÆSNINGER.
tvifla: anmälaren har t. ex. ej kunnat läsa ut detsamma som AVeisse
fsid. 165), ur de många Yespasianusbilderna i Firenze (Uffizi, Corri
dojo orient. n:r 85, sårdeles karaktäristisk), i Roma eller i Louvren
(Salle d’Auguste och Musée Campana). Emellertid är i detta hänseende
så mycken frihet lemnad åt den enskildes tycke, att det är svårt att
träffa två författare som hafva alldeles samma uppfattning, om hvad
man bör läsa, ut ur en bild. Hos AYeisse spelar för öfrigt ikonografien
endast en underordnad roll, och detta med rätta.
Ungefär lika svårt är det att taga ut den romerska kejsarhistorien
ur källskrifterna. Förarbetena äro både för små och för stora. In
skriftssamlingarna, som visa oss den rent objektiva och materiella sidan
af den tidens utveckling, äro ej färdiga, och Mommsens med fleras
omfattande arbeten äro tillsvidare endast fragment. A andra sidan
hafva redan de forntida författarne i kejsarhistorien lagt in sin per
sonliga uppfattning eller sin partiåsigt. Så gör Tacitus. Eller ock
hafva de ej siktat skvallrets agnar från sanningens hvete. Det är Sue
tonius’ fel. Att lemna en populär framställning af denna tid, njutbar
för ett »blandadt auditorium», fordrar därför mer än vanlig både kun
skap och takt. Att AVeisse lyckats däri, har anmälaren redan förut, i
fråga om första bandet af dessa föreläsningar, påvisat. Jag gillar visst
ej alla författarens åsigter; det är mig omöjligt att se Augustus’ ka
raktär i så mörk dager som han; jag kan ej som förf. (sid. 27) fördra
af honom att han vid uppräkningen af sitt lifs stordåd, i det s. k.
ancyranska monumentet, skulle upptaga preskriptionerna som, af intet
ursäktade, dock i mycket finna sin förklaring. Jag kan ej häller gå in
på AA7 eisses yttrande (sid. 200) att det på Augustus’ tid »havde ikke
ligget fjernt, men meget nær at anvende den representative idé på
staten og omgjöre Roms senat til en parlamentarisk forsamling af de
legerede fra alle provinser». Flera detaljanmärkningar kunde fram
stälts, om ej tyvärr den ljusa ande, som skulle tagit dem i öfvervä
gande, på dödens genstig lemnat oss och sitt arbete.
Hufvudintrycket af Weisses bok är och förblir det bästa. I »Fir
keiseråret» når hans konst att skildra och klargöra ett svårt historiskt
skede sin höjdpunkt. Där vimlar det ock af dessa fina, träffande ka
raktäristiker, som äro fransmännens och den bortgångne norske förfat
tarens styrka. Man läse t. ex. framställningen af Vitellius (sid. 116 f.),
Otho (sid. 126 f.), Yespasianus (sid. 159 f.). Full af dramatiskt lif,
färgad af författarens noggranna och personliga kännedom om Romas
topografi, är skildringen af Galbas tragiska slut. I allmänhet torde
AVeisses bok kunna gifva de dramatiker och novellister, som för om
växlings skull ville välja ett klassiskt ämne, åtskilligt stoff. Till och
med i korta beskrifningar följa honom denna klarhet och åskådlighet,
som voro hans natur. Se t. ex. om mötet på ön i floden Reno (sid.
21). Ofver det hela ligger dessutom ett lätt poetiskt doft, som, då de-t
434
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
