Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•T. LIEBLEIN, HANDEL UND SCTIIFFART ADF DEM ROTHEN MEEBE.
samfärdseln skänka en regelbundenhet, som blef af största gagn för
dess fortvaro. Under sina färder mellan Röda hafvets nordliga vikar
och östra indiska halföns stränder, hafva fornfönikerna så småningom
gjort sig hemmastadda litet hvarstädes bland de nationer, som de på den
långa vägen hade att besöka, och den kännedom, de sålunda förvärfvat,
ledde dem snart att, drifna af vinningslystnad, söka träda i varaktigare
förbindelser med flere af de olika folken. På så sätt grundlädes de
fornfönikiska kolonierna i Egypten, Edom samt Eufrat- och Tigris-dalen,
hvilka samtliga slutligen liksom gingo upp i det historiska Fönikien
vid Medclhafvets östra kust.
Det anförda lemnar i största möjliga korthet en öfversigt af hufvud
innehållet i prof. Liebleins bok. Med alt erkännande af förf:s ypper
liga framställning, kunna vi dock ej fullt dela hans uppfattning af de
s. k. »urfönikerna» eller Punet-folkct såsom upphofsmän till och be
främjare af den äldsta verldshandeln. Det är egentligen från etnogra
fien och kronologien hämtade skäl, som bjuda oss yppa våra tvifvels
raål. I de här ofvan omnämda bilder, som möta oss på det af drott
ning Hatasu uppförda templet i Deir-el-Baheri, se vi bl. a. äfven typer,
framställande individer från landet Punet. Få vi betrakta dessa typer
som exakt återgifna, så stod befolkningen i ’dessa bygder på drottning
Hatasus tid (eller i femtonde årh.) ganska lågt i civilisatoriskt hänse
ende, så lågt, att man ingalunda kan antaga, att den då spelade någon
roll af verldshandelsförmedlare. Den lyx och komfort orden tagna
i relativ bemärkelse som man är van att träffa hos nationer, som
drifva en omfattande handel, saknas här helt och hållet. Invånarne bo
i pålbygnader, till hvilka man klättrar upp medels stegar. Det synes
altså som om man ständigt fruktade anfall af människor och vilda djur,
någonting som är oförenligt med en så pass långt framskriden odling,
som den ett storhandel drifvande folk eger. Äfven vapnen, som Punet
männen bära, tyda på en primitiv bildningsståndpunkt; utom höfdingen,
som har ett slags dolk instucken i gördeln, ses ingen hafva andra för
svarsmedel än ett bumerang-liknande trästycke. Om nu Punets invå
nare i femtonde årh. före Kr. te sig på detta sätt, kan man med skäl
fråga: är det antagligt att vi i dem hafva att söka upphofsmännen till
och ledarne af den veridshandel, som i urtiden omfattade en del af
den aflägsna österns land? Kan man betrakta dem som fönikernas
förfäder, såsom grundläggare af kolonier, äldre än de fönikiska sam
hällena i Sidons och Tyros’ näjder? Vi tro ej så vara fallet, och vi
betona, att denna omständighet förbjuder oss att antaga giltigheten af
professor Liebleins teori om »urfönikernas» kolonisation, åtminstone
så vidt den angår Egypten liksom samme författares uppfattning af
»den äldsta verldshandelns» centrum.
Förf. lemnar för öfrigt i sitt arbete åtskilliga högst intressanta
och delvis fullkomligt öfvertygandc detaljundersökningar. Såsom så-
Nordisk tidskrift, 1887, 31 /
437
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
