Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM NIVÅFÖRÄNDRINGAR EMELLAN HAF OCH LAND Å SVENSKA KUSTERNA.
Men nu förnekas på det bestämdaste dylika storartade landhöjningar af
nyare forskare och i främsta rummet af den förnämsta auktoriteten på
detta område, den fräjdade wienerprofessorn Edv. Suess. Som bekant har
Suess framstält en väsentligen ny teori om bärgens bildning, enligt hvilken
bärgen hafva uppstått ej genom någon kraft nedifrån, utan genom lateralt
tryck. Efter hand som jordens inre afsvalnar och sålunda sammandrager
sig, sträfvar lithosfären, jordskorpan, att forma sig efter jordkärnan. Men
detta kan ej ske utan genom rynkningar i jordskorpan. Det uppstår
väldiga veckningar i förening med bristningar och lokala höjningar och
sänkningar. »Det gifves följaktligen inga andra vertikala höjningar af
jordskorpan än sådana, som äro en omedelbar följd af veckningen» h
Liksom det stora flertalet af geologer numera icke förklara bärgskedjor
nas bildning genom antagandet af en vertikal höjning af centrala axlar,
»sä måste man äfven besluta sig för att öfvergifva den sista formen af
höjningsteorien, nämligen läran om seknlära kontinentala höjningar och
sänkningar». Med ungefär dessa ord afslutar Suess ett af sina arbeten.
Om således den gamla åsigten om de seknlära kontinentrörelserna
ej kan fasthållas, så uteslutas ju därför icke, genom den nya af Suess
utvecklade teorien, mera lokala rörelser, både höjningar och sänkningar.
Och detta kan hafva inflytande på kontinentalvägen, om den verkligen
är så känslig, som det blifvit sagdt. Ty om i det inre af ett land en
långsam veckning eger rum, under det att strandbrämet förblifver orub
badt, så kommer ju detta att hafva inflytande på kontinentalvägen, och
strandliniens förskjutning blifver en följd däraf. Det senare måste ock
ske, fast ytterst långsamt, genom den i fastlandet fortgående erosionen.
Visserligen skulle de i hafvet utförda erosionsprodukterna åstadkomma hafs
ytans höjning, men denna höjning kan endast blifva ytterst liten, enär höj
ningen fördelas öfver verldshafven i deras helhet, under det att den genom
erosionen åstadkomna sänkningen af kontinentalvågen på grund af minsk
ning i attraktionen blir en mera lokal företeelse, som verkar mera intensivt
och därigenom blir märkbar. Albr. Penck har särskildt utvecklat och fram
hållit, hurusom ett lands öfverisning nödvändigt medför en höjning af kon
tinentalvågen, under det att motsatsen eger rum, dä inlandsisen i ett land
befinner sig i afsmältning. Han tillämpar detta på Grönland, där man åtmin
stone i södra delen iakttagit en pågående höjning af strandlinien, och sätter
1 Yi hänvisa till följande arbeten af Suess: Die Entstehung der Alpen, Wien
1875, Ueber die vermeintlichen säcularen Schwankungen einzelner Theile.der Erdober
jiäche, i Verhandl, der K. K. geol. Heidis-Anstalt, iBBO, N:o 11, samt det betydande
arbetet: Das Anlitz der Erde, af hvilket 2:ne digra afdelningar utkommit 1883—85.
589
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
