- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Andra Häftet. 1855 /
4

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsehistorien och naturvetenskapen, af Prof. H. M. Melin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

u

H. M. Melin. *

systems halfva diameter utgör en ljustid af 4282 år, eller,
som är detsamma, en ljusstråle från den aflägsnaste delen
af vintergatan behöfver 4282 år, för att med en hastighet
af 42000 mil i secunden hinna fram till medelpunkten af
stjernsystemet, följaktligen 8564 år, för att passera hela
diametern. Då emedlertid denna beräkning är tagen från
nordliga ståndpunkten, der vintergatans begge ringar perspectiviskt
sammanfalla, och således intet afseende är fästadt på
ringarnes mellanrum, så är det verkliga afståndet mellan
vintergatans yttre kant och stjernsystemets medelpunkt betydligt
större, än det här uppgifna. Men det är tillräckligt
upplysande, om man håller sig till minimum och i rundt tal
bestämmer afståndet mellan den allmänna centern och de
aflägsnare trakterna af vintergatan till en ljustid af 4 årtusenden.
Och hvad fyller detta stora rum? I)et är förut nämndt, att
Herschel uppskattar de urskiljbara stjernornas antal i
vintergatan till 48 millioner. När det nu betänkes, att antalet af
de stjernor, som icke höra till den egentliga vintergatan,
utan ligga oss närmare, likaledes belöper sig till flera
millioner; att vidare detta antal endast innefattar de
himmelskroppar som äro sjelflysande, och dertill starkt nog
sjelf-lysande, för att kunna med våra synverktyg varseblifvas,
under det allmänna så väl som särskilta sannolikhetsgrunder
tala derför, att andra (mörka eller svagt lysande) massor i
icke obetydlig mängd befinna sig der jemte de glänsande,
så uppkommer deraf pä visst sätt resultatet af en oändlighet.
Och är denna gigantiska complex nu universum? Eller
åtminstone den del af detsamma, som vårt beväpnade öga
genomtränger? Så frågar den berömde astronom, till hvars
undervisning vi lyssna. Och han svarar: "För ingen del.
Det är blott en af de verldsöar, af hvilka oräknade tusenden
sväfva i himlarymdens ocean, och hvilka sådana män som
Messier, Herschel, Rosse småningom draga fram i ljuset utur
firmamentets natt och för jordinvånaren förkunna deras
tillvaro." Han tänker på nebulosorna eller astraltöcknen,
de i oändligt fjerran kretsande stjernhimlarne, af hvilka redan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:24:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/1-2/0008.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free