Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsehistorien och naturvetenskapen, af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
u
H. M. Melin. *
ska stjernan af 1604 ännu icke åter visat sig, måste man
dock efter analogien sluta, att äfven hon ej är tillintetgjord,
fastän hennes nya form ännu icke stadgat sig. Möjligen kan
dock den sistnämnda vara en föränderlig stjerna med
mycket långa perioder, t. ex. af 800 år, och kunde i detta
fall vara identisk med den nya stjerna, som visade sig vid
tiden af Christi födelse. I hvilket fall som helst måste man
för alla både nya och föränderliga stjernor antaga en egenhet
i ljusprocessen såsom det gemensamma, hvari den inre
för-vandtskapen mellan samtliga dessa fenomener grundar sig.
Noga taget finnes det väl knappast någon enda fixstjerna,
som icke är underkastad tidtals påkommande förändringar i
ljusprocessen, ehuru de äro ganska få, hos hvilka dessa
förändringar framträda så bjert, som i de anförda fallen.
Fläckarne i vår egen sol kunna på liknande sätt förorsaka
en minskning i hennes ljusstyrka, i synnerhet när dessa
fläckar, såsom någon gång händer, hafva en diameter af
50—60000 mil. En solfläck öfver slörre delen af
solskif-van skulle utan tvifvel mycket märkbart försvaga hennes
ljus. Men vi återgå efter denna episod till vårt föresatta ämne.
På mycket längre afstånd än Sirius, mer än 14
stjern-vidder eller 56 billioner mil från vår sol, befinner sig
pol-stjernan, hvars parallax är den minsta, som det hittills
lyckats mäta, nemi. 76/1000 af en secund, svarande mot en
ljusväg af 43 år. Hon är en dubbelstjerna, der följeslagaren
behöfver till sitt omlopp omkring hufvudstjernan en tid af
6000 år. Begge solarnes förenade massa utgör blott 3/5 af
solmassan. Alpha Centauri, 61 Cygni och polstjernan äro
alla mindre än vår sol. Åiädler anser dock detta för ett
undantag och finner det sannolikt, att de flesta dubbelstjernor
äro till massan större än vår sol, om man får sluta efter
analogien af vårt planetsystem, der endast de större
planeterna äro beledsagade af månar. Eljest synes den förmodan
igga nära nog, att de enkla solarne, såsom föreställande ett
en våldssystem, äro större än de sammansatta, der makten
är fördelad på flera händer och den ena solen ofta är lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
