Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsehistorien och naturvetenskapen, af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skapelsehistorien och naturvetenskapen.
II
ning uppträda ofta i det finaste stjerndamm, medan alla
mellanliggande ordningar saknas. Det, som vi kalla stjernor af
de lägsta ordningarne, torde icke alltid förefalla oss så blott
med anledning af det ofantliga afståndet, utan äfven derföre,
att de verkligen äro af smärre volum och mindre
ljusutveckling. — För att uppfatta contrasterna mellan den större
och mindre stjernsammanhopningen, den största eller mindre
glansen, måste man hålla sig till regioner, som ligga
ansenligt långt ifrån hvarandra. Sammanhopningens maximum
och den skönaste glansen träffas mellan framdelen af Skeppet
och Skytten, eller nogare mellan Altaret, Skorpionens stjert,
Skyttens hand och båge samt Ormkarlens högra fot. Ingen
region af hela himlahvalfvet företer större mångfald och
prakt i följd af grupperingens rikedom och art. 1 maximum
närmast till denna sydliga region kommer pä vår nordliga
himmel den täcka- och stjernrika trakten i Örnen och Svanen,
der vintergatan delar sig. Likasom största smalheten
inträffar under foten på Korset, likaså träffas regionen för
minimum i glans (vintergatans ödemark) i Enhörningens och
Persei trakter. — En märkvärdig zon af mycket stora och
sannolikt till oss helt nära liggande himmelskroppar är den,
hvartill Orions och Stora Hundens, Skorpionens, Centaurens
och Korsets constellationer höra, och som under en vinkel
af 20 grader skär vintergatan mellan den genom sin
föränderlighet högeligen berömda stjernan rj Argus och a
Cru-cis, under parallelerna för 59 och 60 grader s. br. Denna
märkvärdiga zon bidrager icke litet till förhöjande af
vintergatans prakt i södra hemisferen." Att vårt solsystem
befinner sig närmare åt denna sydliga himmelstrakt, kan man
redan i förväg sluta af det nu anförda, och Humboldt
anmärker i detta afseende, att den nyaste forskaren i sydliga
hemisferen, den yngre Herschel, genom undersökningar
öfver vintergatans olika ljusintensitet, likasom öfver
storleksordningarne hos stjernorna, hvilka från vintergatans poler
mot henne sjelf regelbundet tilltaga i mängd, blifvit förd till
märkvärdiga åsigter och sannolika resultater rörande det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
