Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmälanden af nya Skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
Anmälanden.
herraväldet emot det svenska. Sverige synes vid sina eröfringar i
allmänhet hafva följt den grundsatsen, att göra förbindelsen emellan
moderlandet och de nyvunna provinserna så fast som möjligt. Också
de ifrån Danmark eröfrade länderna sökte det att alltigenom
försvenska. Till en början vågade dock den svenska regeringen för
uppnåendet af detta sitt syfte icke använda ett så farligt medel, som det
ovillkorliga påbudet om antagandet af svenskt kyrkospråk, svensk
kyrko-ordning och författning. Djerfvare än svenska regeringen var
den ifrån öfra Sverige hit nedsände biskopen Knut Hahn, samt de af
stiftets prester, som anslöto sig till hans parti. Hos dessa synes tanken
på en det nya stiftets fullkomliga "uniformitet" med de gamla först
hafva uppkommit. Uniformiteten blifver jemväl af dessa prelater
genomförd, om ock på ett sätt, som gör mera heder åt deras klokhet, än
deras samvete. Yi se den nya ordningen grundas under ett motstånd
från det danska partiets sida, som till en början ar temmeligen lifligt.
Snart nog mattas det, och efter icke rätt många tiotal af år är Lunds
stift, en eller annan "danicism" oräknad, redan så svenskt som möjligt.
Författarens framställning af denna genomgripande förändring är liflig
och åskådlig, samt till största delen grundad på hittills obegagnade
urkunder.
Om uniformitetens införande och den närmast derpå följande tiden
har författaren mest att berätta. Denna tid är, såsom allmänt
medgifves, protestantismens medeltid, den tid, då den protestantiska
renlärigheten och den nu så hårdt angripna protestantiska statskyrkan
hunnit blifva fullt utbildade. Till en klarare och fullständigare
uppfattning af denna tid har författaren lemnat vigtiga bidrag. Den visar
sig i hans skildring till sina bättre egenskaper: dess sorgfällighet om
den rena läran, dess sinne för det kyrkliga lifvets fasta och bestämda
ordningar, samt dess trohet i iakttagandet af hvad som en gång blifvit
såsom lag stadgadt och fastställdt. Men äfven det sämre i tidens art
och sträfvande fördöljes icke; vi mena dess till en del lyckade
bemödande, att förvandla christendomen till ett religiöst
excercis-regle-mente, dess pedantiska noggrannhet såväl med afseende på lara, som
författning, och dess vetenskapliga råhet och högmod. Isynnerhet för
det utomordentligt löjliga i allt detta har författaren det finaste sinne,
och vid umgänget med åtskilliga af de personligheter, han skildrar,
förvånas vi öfver deras skarpt i ögonen fallande likhet med den oss
väl kände Erasmus Montanus.
Det som förf. meddelar rörande den ifrågavarande tiden är
sålunda väl icke egentligen något nytt, men det gamla och välkända,
bekräftadt genom en mängd exempel. Och dessa bidrag till tidens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
