Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Öfversigt af den Skandinaviska jordens växtlighet, af Prof. Elias Fries
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 Elias Frres.
äro i sednare tider invandrade. Andra, i södra Sverige
o-tvifvelaktigt inhemska, växter, såsom Sparris, Selleri,
Palsternackor m. fl. äro här äfven endast förvildade. Men just
denna benägenhet att bland sig upptaga fremmande
kolonister vittnar om Mälardalens bördiga jord och starka
växtlighet. Denna beror af medlersta Sveriges, Göta rikes
motsatta, bildnings den liknar en skål, Mälardalen är dess
botten, mot denna center konvergera strömmar från de upphöjda
kanterna, från hvilka den bördiga alluvialjord, som betäcker
Mälardalens slättland, nedflutit; Göta rike åter jemföra vi
med en omhvälfd skål, Småländska höglandet är dess
botten, från hvilket strömmar divergera i alla riktningar. Norr
om Dalelfven antager vegetationen en helt annan karakter,
vinterkölden stegras, sommarvärmen minskas,
jordtemperaturen blir märkbart lägre, hvarföre Gråalen intager den
vanliga, till hafsstranden inskränkta, Alens plats. Eken (straxt
ofvan Gefle) och nästan alla sydliga växter, åtminstone
såsom allmännare spridda, försvinna. Att Ha/tornen
(Hippo-phaë), som här uppträder, saknas i södra Sverige, är en
anmärkningsvärd egenhet, då den utom Sverige t. ex. på
Möen finnes i mängd. I de nordvestliga trakterna höjer
landet sig till höga fjäll med en mer (Jemtland, Herjeådalen)
eller mindre (Dalarne) rik alpinsk vegetation, men många
fjällväxter stiga med floderna ned på låglandet; de mest
karakteristiska äro en del subarktiska växter, såsom Bubus
arcticus (Norrlands Åkerbär), Aconitum septentrionale,
Ranunculus lapponicus, Viola umbrosa, Juncus stygius m. fl.
Men oaktadt klimatets oblidhet ega åtskilliga trakter deraf
stark växtlighet. Gräsväxten är, t. ex. i Medelpad,
yppigare och frodigare än i södra Sverige, Jemtland har nära
fjällarnas fot en bördig öfvergångstrakt, och i allmänhet
framställer vegetationen, som på engång står i sin fulla
blomning, i dessa trakter under högsommaren en rikare och mera
färgskiftande tafla än länderna i söder, der blomningen är
fördelad på olika årstider.
Norge intill Nordlanden är den af Skandinaviens
hufvuddelar, som mest afviker från de öfriga, så väl till bildning
som klimat och öfriga fysiska förhållanden. Naturen blir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
