Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om Statshvälfningen i Sverige uncfer Carl XF:s regering. §
55)
slàppheten hos förmyndareregeringea sjelf bidrog väsendtligt till
dessa förhållandens utveckling. I sjelfva verket finner man
redan under denna period den Ständernas makt allt mera
visa Mg, och nästan vara hunnen till sin fulla utveckling,
som sedermera karakteriserade den så kallade Frihetstiden.
Da en fullmyndig Konung åter trädde i spetsen för
ärenderna, visade sig denna Ständernas makt, i samklang med
hans vilja, stark nog att genomdrifva betydelsefulla
åtgärder mot Rådet. Efter krigets utbrott 1675, kallade
Ständerna för första gången Rådet till räkenskap, och en
Ständernas kommission nedsattes för att undersöka
styrelsens förhållände under minderärighetep. Ar 1678, sedan
Konungens lysande framgångar i kriget hade ytterligare
förändrat ställningen, yrkade Ständerna ännü starkare pä denna
räkenskap, och fordrade, under det de uppdrogo en mörk
tafla af alla de missbruk somj inrotat sig, dels den redan
beslutade reduktionens verkställighet, dels för första gången
en ny reduktion. Denna Riksdag gaf Konungen ett bestämdt
stöd för hans nya sätt att regera utan Rådet.
Det var med full kännedom af denna Ständernas
förökade styrka, som Johan Gyllenstierna utkastade planen till
en ny riksdag. Denne statsman, som, under ett föregående
tidskifte af sin lefnad, stått i spetsen för den yngre
riksdagsadeln, och som sedermera med ringa framgång kämpat
för sina planer inom Rådet under förmyndareregeringens
sista, mest förvirrade tid, säges af trovärdiga berättare hafva
gatt ut på att upprätta Konungens oinskränkta makt i
förhållande till liadet, men deremot hafva velat bibehålla
Ständernas myndighet. Han hördes ock under Konungens
lifs-farliga sjukdom om våren 1679 yttra, att de förbättringar,
han företagit sig att genomföra, ännu icke hade hunnit
fortskrida tillräckligt långt för att gifva honom den ära inför
Ständerna och folket som han hoppades, icke heller den
säkerhet han behöfde mot dem, hvilkas intressen voro
angripna.
Efter freden ansågs denna säkerhet i större mått vara
vunnen. Intet tecken till ett annat regerings sätt under freden
fönnärktes. Men den inre och den yttre politiken stodo i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
