Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
F. F. Carlson.
den tinga Drottningen från Jakobsdal till staden; kröningen gick
för sig i Stockholms Storkyrka , och den mest lysande
måltid slutade festen. Högtidligheterna och gästabuden
åstadkommo emellertid ingen rubbning hvarken i Konungens enkla
lefnadssätt eller i hans ihärdigt fortsatta planer.
"Konungen går sin gång", säger den förr nämnda ministerns bref i
början af December, "alldeles som vanligt, med sin stora
värja vid sidan, klädd som i lägret, och utan att tänka på
något annat, än att, genom det tvång han pålagt sig sjelf,
blindt och utan att höra någons råd, följa Johan
Gyllenstiernas alla planer." Hans myndighet stod ensam upprätt,
midt ibland ruiner. De förnämsta riksrådens lif och heder voro
öfverlemnade åt fyratioåtta kommissarier, om hvilkas
bildning och oveld man icke hyste höga tankar. Som icke
allenast riksförmyndarne utan äfven alla förmyndaretidens
rådsherrar och deras arfvingar kallades till ansvar, räknade
man, att icke mindre än etthundraaderton familjer
härigenom hotades med undergång. Skämtsamt yttrade Göran
Gyllenstierna: hädanefter måste Riksrådens fruar äfven taga
kännedom af statens angelägenheter, eftersom de, när de blifvit
enkor, äro ansvariga för styrelsens gang. Reduktionsbeslutet
sväfvade söm ett Damoklessvärd öfver de största slägternas
hufvuden. Den allt sedan förmyndaretiden inrotade oordningen
var ännu icke stäfjad; man klagade att i riket fanns ingen
rättvisa-, ingen polis, ingen ordnad rådkammare. Stort missnöje
rådde bland de civila embetsmännen: de hade icke på flera àr
fått ut sina löner; föga bättre var förhållandet ibland militären:
Ascheberg sjelf, den mest lysande härföraren efter kriget,
talade högt derom. Den för kort tid sedan mäktigaste
mannen i riket, Magnus Gabriel De la Gardie, ehuru nyss
upphöjd till Riksdrots, var utan det ringaste inflytande, och
ansågs helt och hållet ruinerad. Förblandande sitt fall med
rikets, förespådde han en allmän förvirring och Konungens
undergång. Hans efterträdare , i ledningen af Kansliet, Bengt
Oxenstierna, föreställde Konungen att han borde ordna ett
Råd, till hvilketjså väl främmande sändebud som
undersåtarne kunde vända sig. Konungen svarade: "(Sekreterarne)
Örnstedt och Höghusen äro nog." Då Oxenstierna invände,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
