Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
F. F. Carlson.
I närmaste öfverensstämmelse med denna Konungens
verksamhet stod den förändring i rikets yttre ställning, som
under samma tid gick för sig. Yi hafva redan nämnt, huru
grundtanken i Carl XI:s hela politik var den, under krigets
faror, med outplånlig styrka hos honom rotfästade föresats,
att göra Sveriges yttre ställning fullt oberoende af andra
makter, och huru Gyllenstierna hade velat utföra denna
tanke på det sätt, att Sverige skulle förblifva vid
Frankrikes förbund, utan subsidier och utan förpligtelse att
understödja dess allt tydligare framträdande inkräktningsplaner,
samt underhålla en nära vänskap med Danmark, hvilket jemte
Sverige skulle ingå i samma förbund. Men i denna del
undergick Gyllenstiernas plan, efter hans frånfälle, en väsendtlig
förändring. Bengt Oxenstierna, städse tillgifven Frankrikes
motparti, vände sig småningom ifrån det Danska förbundet,
och drog ut på tiden med det Fransyska, under det att ett
nytt Sändebud, Gabriel Oxenstierna, skickades till Wien
och ett annat, Nils Gyldenstolpe, till Holland. Genom den
så kallade Garantitraktaten i Haag af den 30 September
1681 lades grundstenen till Sveriges nya politik. Den var
icke egentligen vänd mot Frankrike, utan närmade snarare
Sverige till en neutral ställning, under det att till denna
traktat småningom slöto sig allt flere af de makter, som
sökte upprätthålla freden i Europa, och under det att
Danmark i ställe^ ingick vänskap med Frankrike. Så söndrade
§ig emellertid åter dessa nordiska riken, hvilkas nära
förening ett ögonblick visat sig såsom bådande en ny framtid.
I ett hufvudsakligt afseende vidblef likväl Bengt Oxenstierna
de förut gällande grundsatserna: han undvek allt som kunde
inleda riket i krig och sökte bereda det en fullt sjelfständig
ställning, sålunda till det sista bevarande i minnet hvad
Konungen vid hans första inträde i denna nya embetsställning
hade ålagt honom, nemligen att han främst borde trakta
efter bibehållandet af freden.
Om den vigtiga Garantitraktäten hade Carl XI icke
gifvit Rådet underrättelse förrän i sista stunden, och detta
i anledning deraf,4 att meningarne inom hans enskilda
konselj voro delade. Rådet tillstyrkte. M. G. De la Gardie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
