Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Statshvälfningen i Sverige under Carl XI:s regering, af Prof. F. F. Carlson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
F. F. Carlson.
Kungsör med samtliga Rådsherrarnes böneskrifter på fickan;
endast Bengt Oxenstiernas saknades. Han hade sannolikt,
såsom Konungens förtrogne utrikes Minister ansett sig vara
befriad från en dylik nödvändighet; men han erfor snart, att
Konungen icke ville veta af några undantag. Ett bref från hans
svåger, Kammarherren Axel Wachtmeister, dateradt Kungsör
d. 3 April 1682, erinrade honom derom, att alla medlemmar af
Rådet, som under förmyndaretiden beklädt rådsembeten, hade
inkommit med deras afskedssuppliker. "Claes Fleming", skrifver
Wachtmeister, "sade mig, att Riksdrotsens vore ock deribland.
H. M. hade frågat honom, om intet Grefve Bengts vore ock med:
derpå H. M. sagt, att, om Rådsherrarne inkomme med
suppli-kerna, så ville han dimittera dem allihop utom fyra stycken,
nemligen Herr Sten Bielke, Grefve Bengt, Grefve Jan
Stenbock och Herr Lars Fleming." Bengt Oxenstierna var icke
sen att efterkomma denna vink, och hans supplik
inlemnades utan dröjsmål, affattad efter samma mönster som de
öfrigas. Derpå afskedade Konungen alla gamla Rådsherrar,
utom de fyra, som han hade för Fleming nämnt sig vilja
bibehålla.
Dermed var upplösningen af Rådets makt fullständig,
och intet band fanns mera från dess sida på Konungens
myndighet, Det återstod att se, om Ständernas ställning
derefter skulle kunna förblifva densamma som förut. Men redan
den några månader sednare sammankallade Riksdagen visade
att Ständerna, som bidragit till Rådets fall, efter detsamma
icke mera kunde hålla sig sjelfva uppe emot en konungamakt,
som stod i den första friska utöfningen af sin nyss
förvärfvade styrka. Redan före Riksdagens början 1682
märktes Konungen utsträcka äfven till Ständerna verkningarne
af sitt envälde. I bref till trenne Landshöfdingar
betecknade han de bönder, som han ville hafva valda till
riksdagsmän , ocli förbjöd deremot de Assessorer i Åbo Hofrätt,
som skulle kunna vara hugade att såsom frälsemän begagna
sin riksdagsmannarätt, att aflägsna sig från Abo.
Riksdagen sammanträdde. Den satte inseglet på de stora
förändringar, som voro å bane, i det Ständerna, nu mera
kallande sig Kongl. Màjvts Ständer, bekräftade stora kommis-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
