Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Natursköna, af Mag. Doc. B. E. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om dét Natursköna.
93
skönhet som tillhörer Makrokosmen kalla vi Makrokosmisk
och den som tillhörer Mikrökosmen Mikrokosmisk. Men den
naturliga skönheten uppenbarar sig äfven i ännu en tredje
och högre form, nemligen den, i hvilken Mikrökosmen
(in-dividuum, det enskilda väsendet) gör sig gällande i
Makrokosmen, i hvilken den söker att omkring sig bilda en sig
tillhörig Makrokosm eller utveckla sig sjelf till en
Makro-kosm, Denna form af naturlig Skönhet är den
Mikro*-ma-krokasmiska eller Historiska Skönheten*).
Den Maler okosmiska skönheten är beroende af Naturens
elementariska lif och af dess allmänna regelbundna
förändringar och skiften^ Den uppenbarar sig i Ljuset, Luften,
Vattnet, Jordbildningen, årstidernas vexlingar af Vinter,
Vår, Sommar och Höst, dygnets skiften från Natt till
Morgon och Dag, från Dag till Afton och Natt. Ljuset, utan
hvilket jorden skulle vara "öde och tom och mörker vara
på djupet’V är den naturliga tillvarelsens urvillkor, hvarföre
också enligt skapelsehistorien Guds första ord lydde: Varde
ljus. Det är först genom Ljuset, som den naturliga förete-^
elsen är i stånd att framvisa sin inre tillvarelse, hvilken nu
framstrålar på ytan såsom färg. Färgernas rika verld utgör
sammanfattningen af ljusets modifikationer. Sommardagens
högblåa luft, gryningens och solnedgångens purpurskyar,
färgskiftningarne öfver landskapet under dygnets olika tider bero
af ljusets brytning och utgöra en serie af den elementariska
skönhetens uppenbarelser. Vattnet i hvila eller rörelse,
antingen det utbreder en jemn och blank yta, som speglar
himmelens blåa hvalf eller månens glans eller strändernas
trädgrupper, eller det uppröres från djupet och kastar
skummande vågor mot den åskuppfyllda skyn, kan icke skådas
utan esthetiskt välbehag och utgör ett annat rikt område
af elementarisk skönhet. .. Jorden i dess olika skepnader
utgör ett ännu rikare, i samma mån som det är mera
omvexlande och mångfaldigt. Men den egentliga
makrokosmi-ska skönheten uppenbarar sig först då, när de serskilda
elementerna framträda jemte hvarandra och i vexelverkan
*) Jfr Zeising, Aesth. Forsch. 152.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
