Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Natursköna, af Mag. Doc. B. E. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
B. E. - Malmström.
ligad luft, fisken förkroppsligadt vatten. Det däggande
djuret befinner sig på en högre grad: den prålande
elementar-färgen har här lemnat rum för den varmare, mera blandade
färg^ som synes sarnmankokad vid det lefvande individets
egen inre eld; rörelserna, mera långsamma, synas mera
beroende af inre sjelfbestamning för ett visst ändamål; med ett
ord: det inre själslifvet utpreglar sig mera bestämdt i det
yttre hos hvarje serskildt individtium; då deremot hos
luftens och vattnets invånare lifvet mera synes älska att
uppenbara sig i massorna och är mera kring&trödt och mera
saknande koncentration. Det däggande djuret sträfvar
redan tydligare till den mikrokosmiska tillvarelse, som
fulländas i menniskan.
Ju mera således djuret förmår uttrycka detta
mikrokosmiska lif, desto högre är ock dess esthetiska betydelse. Främst
bland djurarterna stå i detta afseende de, som sluta sig till
menniskan och, vare sig till följe af uppfostran eller
naturinstinkt, underordna sig hennes vilja, såsom de ädlare
husdjuren, hästen och hunden. Grunden till ett sådant
underordnande synes vara djurets instinktmässiga känsla deraf
att det sjelft saknar personlighet och dess dunkla behof att
söka en ersättning för denna brist hos menniskan i hennes
personlighet och deri komplettera sin egen varelse. Dessa
’djur framställas derföre också af Konsten såsom en
omgifning åt menniskan, såsom delaktiga af hennes
mikrokosmiska tillvarelse, såsom hennes kära sällskap, hvilket hon
älskar mindre för nyttans skull än för djurens egen
inneboende ädelhet, deras frändskap med henne sjelf och deras
deraf beroende förmåga att med eget intresse dela hennes
sysselsättningar (jagt, ridkonst, krig). Den öfriga
djurverlden deremot, såsom stående makrokosmen närmare, begagnar
konsten gemenligen såsom staffage i makrokosmiska bilder
(landskapsmålningar) eller framställer den såsom föremål för
mensklig verksamhet i mikro-makrokosmiska bilder
(jagt-stycken).
De ädlare djurarterna stå med afseende på sina yttre
gestalter på lagom afstånd från menniskan: de härma henne
icke, de söka endast, hvar och en inom sin sfer, att nalkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
