Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om det Natursköna, af Mag. Doc. B. E. Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
B. E. - Malmström.
gör det med desto skarpare och finare iakttagelse, ju större
konstnär han är. Skulptören måste för sin konst egna
studium åt menniskokroppens och äfven vissa djurkroppars
anatomi, så vida den har afseende på dessa kroppars yta
(Osteo-logi, Myologi); detta studium får ej heller vara alldeles
fremmande för Målaren, så vida han sysselsätter sig med
framställningen af menskliga och djuriska gestalter, och
Landskapsmålaren underlåter ej att af det naturliga ljuset
lära sig blanda och välja sina färger, af det naturliga
landskapet att gruppera de serskilda partierna deri, af den
naturliga växten, trädet eller blomman, att framställa den i
den skepnad, som den i sammanhang med det öfriga bör
framvisa. Poesien meddelar mera en totalåskådning af
naturföremålen, men äfven denna grundar sig på en sinnrik
och sympathisk betraktelse af naturföremålens allmänna lif
och dess yttringar, ehuru den ej behöfver sträcka sig ned
till detaljerna af deras yttre tillvarelse. Då konstnärens
förfaringssätt med afseende på naturen är sådant — och ingen
verklig konstnär har annorlunda förfarit — så följer äfven
att det icke finnes någon stor skapelse af Konsten, för
hvilken icke Naturen tjenat till modell, vare sig naturen såsom
yttre natur, eller naturen såsom naturlig ande i det
menskliga lifvet, historien. —JMan får häraf dock icke draga den
slutsatsen att Naturen, emedan den är Konstens modell^
äfven, måste vara det högsta sköna, hvilket Konsten, i detta
fall temligen ändainålslöst, endast skulle slafviskt återgifva.
Det Natursköna är icke det högsta sköna, ty det är icke
blott skönt. Det är det, som det först under konstens
behandling blifver.
Då det naturliga såsovn sådant icke är skönt utan det
andliga, ideella i naturen, så består Konstens uppgift deri
att från det sköna naturföremålet afsöndra det blott
naturliga och deraf tillegna sig endast det, som uttrycker det
andliga eller idéen. Detta kalläs .att idealisera. Den sköna
mennisko gestalten, som tjenar till modell för den bildande
konstnären, lånar åt denne endast sin allmänna form, sin
färg och sitt uttryck, allt sådant som fråii gestaltens inre
själiska lif utstrålar på dess yta; hvad som för öfrigt ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
