Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elser, framträder i nästföljande period såsom cn rikt
utbildad sjelfständig grupp af organiska väsen, som på intet sätt
står till den förra i något förhållande af härstamning, utan
har kommit till såsom ett nytt och fullkomligare led icke utur,
utan utom och uppöfver det föregående lägre och
ofullkomligare. ”1 jordens historia förekomma inga successiva
öfver-gångar af den ena formationens djurformer i den andras, utan
de nya formerna uppträda plötsligt och på en gång, så att
hela den generation, som tillhör en viss period, visar sig och
försvinner med ens” (Pfaff, Schöpfungsgeschichte s.
6^)-Med afseende på det för hvarje verldsålder
karakteristiska visar sig således en fullkomlig samstämmighet emellan den
naturvetenskapliga och den bibliska skapelsehistorien — en
öfverensstämmelse, som än vidare förhöjes vid betraktande
deraf, att den geologiska primärformationen, i likhet med
bi-blens tredje skapelsedag, delar sig i 2:ne afdelningar, en
jprar-organitk, under hvilken de äldsta neptuniska jordhvarfvens
materialier, bortspolade från de förvittrade granitklipporna,
aflagrades i de första hafsbassinerna, och en organisk, den
pdrefactförande primärformationen. Den sednare har den
förra till sin nödvändiga förutsättning. Ty graniten i och för
sig är absolut ofruktbar; sjelfva lafvarne kunna icke lefvapå
en yta af granit, med mindre den är i någon mån förvittrad.
Men förvittring är icke möjlig utan luft och vatten. Funnes
icke luft och vatten på vår planet, så skulle han förete samma
utseende som månen, en torr och skroflig yta med omvex~
lande bergåsar, kraterer, vulkaniska bergskeglor och
stelnade lavaströmmar — en ljudlös och liflös öcken, der
mineralriket ensamt herrskade i all sin dystra och stela prakt,
men intet grässtrå klädde marken och intet djur rörde sig,
icke ens en mask krälade i stoftet. Man kan icke undra
derpå, att en och annan theolog, t. ex. Lange, anser månen
för ett fängelse, i hvars djupa vulkankraterer de fördömdas
andar hållas fångne. Åtminstone har man svårt att föreställa
sig på månen andra invånare, än antingen okroppsliga, eller
också allsinga. Ty att der på den döda och ödsliga sten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
