Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skapelsens åldrar af Prof. H. M. Melin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
peraturen var ännu tropisk öfver hela jorden. I den trakt,
der nu England ligger, uppsteg en större ö under den tid,
som förflöt mellan jura-och kritformationen. Den hade samma
klimat, som de Moluckiska Kryddöarne nu för tiden. De
förstenade stubbarne af fordna träd stå der ännu i rader på
samma ställe, der de för myriader år sedan vexte. Detta
Atlantis sjönk med tiden tillbaka i det djup, hvarutur det
uppstigit, och bildade sedan i lång tid bottnen af den
vidsträckta ocean, der kritan aflagrade sig. Alltså slutade
jordens medeltid, såsom den börjat, med de stora vattnens
herravälde, sedan den likväl sett en nyare verldsålder
förutför-kunnad genom de första foglarnes uppkomst. Det är
förvånande, hvad allt detta stämmer öfverens med femte
skapelsedagens verk. Äfven der uppträda foglar i sista rummet,
men främsta platsen intages af vattnen med deras invånare,
de stora hafsvidundren (thanninim) och det öfriga ”lefvande
som krälar i vattnet71, hvartill hör icke blott fiskar, utan ock
de lägre vattendjuren, äfven de mikroskopiska infusionsdjuren,
som i denna period voro af stor betydenhet, emedan hela
bergmassor af kolsyrad kalk bestå af skalen efter sådana.
Kritan är till stor del en product af idel infusorier, dels
kalk-skaliga foraminiferer, dels kiselskaliga bacillarier, hvilka
sistnämnda, af somliga räknade till vexter, torde hafva lemnat
stoffet till de i kritan inbäddade flintlagren.
Med tertiärperioden förändras skådeplatsen helt och hållet.
I stället för spridda öar och ögrupper utbreda sig vidsträckta
continenter med stora vikar och inhaf, genom hvilkas
successiva förminskning det fasta landet tillvexer och närmar sig
allt mera sin nuvarande gestalt. Europas continent var
betäckt med stora skogar af barr- och löfträd, de förra
förnämligast i dess östligare trakter, der talrika coniferer af de
utdöda slägtena retinodendron, megadendron, taxodiumy
särdeles pinites mccifer, hafva utsipprat den kåda, som i sitt
fossila tillstånd är känd under det verldsberömda namnet af
bemsten eller elektron. Från dessa och andra vegetabilier
härröra de mest i Sachsen och Böhmen förekommande lag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
