Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kapital, Kredit och Ränta! af Professor J. H. Agardh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vansklig och föga pålitlig en sådan upskattning alltid måste
blifva ligger likval i dagen.
Det gifves likväl inom det materiella området en visare,
som val ej anger nationalförmögenhetens tillvext, men som
dock, hvad som för det ändamål vi här afse är tillräckligt,
anger förhållandet mellan det rörliga och det fasta kapitalet,
och genast slår an så shart detta förhållande märkbarare
förändras. Denna visare är hvad man kallar rätäa. Räntan,
penningräntan beror nemligen ytterst af det rörliga kapitalet;
det fasta utöfvar derpå intet inflytande. En höjning eller
sänkning i räntan ger sålunda tillkänna en rubbning i
förhållandet mellan det rörliga och det fasta kapitalet. Räntan
faller när tillgången på rörligt kapital ökas, den stiger i
motsatta fallet. Så snart en producent slår sig hvad man kallar
för vidlyftigt ut, d. v. s. förvandlar en för stor del af sitt
rörliga kapital i fast, blir han mer eller mindre i brist på det
förra, och måste, för att fylla denna brist, låna penningar,
som äro det medel hvarmed han kan skaffa sig det bristande
rörliga kapitalet; ju större bristen är, ju mera tvingande blir
hans behof af penningar, och han måste på hvad vilkor eller
till hvad ränta som heldst anskaffa sig,dessa; har nu en stor
del af ett lands producenter, eller staten sjelf, på detta sätt
slagit sig för vidlyftigt ut, så uppkommer hvad man kallar
en penningekris, tillkännagifven af ett starkt räntans stigande.
Öfverflödar deremot det rörliga kapitalet, så faller räntan.
För att kunna i hela sitt sammanhang öfverse detta, fordras
likväl att klart hafva uppfattat myntets eller penningens
förrättning inom samhällskroppen, hvaråt vi sålunda först måste
egna en kort utveckling.
8. Myntet, riksdalern, skillingen, öret är den
godtyckliga måttstock man valt för att utmärka den egenskap hos
en vara eller ett föremål, som man kallar dess värde, på
samma sätt som t. ex. famnen, alnen, foten, hvilka man alla
inbegriper under ett gemensamt namn längdemätare, äro de
måttstockar man valt för att angifva den varans egenskap,
som man kallar dess längd. Ämnena hvaraf måttstockarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
