Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kultet, och Decanus skulle derom draga försorg.
Diskussionsämnena skulle dervid framställas i korta satser, hvilka kunde
få lånas från godkände författare. Särskildt stadgades, att
disputationer en gång i veckan skulle hallas af de kongliga
stipendiaterne under præsidium af den bland professorerne,
som var inspector för de disputerande stipendiaterne.
Skyldigheten att disputera skulle gå i tur mellan de särskilda
fakulteternas stipendiater, och hvaije fakultets stipendiater
kommo salunda att disputera hvar fjerde vecka.
Disputation, som hörde till fakultet, hvars grad
utgif-varen icke vunnit, skulle hallas under præsidium af någon
inom fakulteten graduerad. När di^putationens utgifvare
sjelf presiderade, var det genom bruket, om och icke
genom uttrycklig föreskrift stadgadt, att han skulle hafva en
respondens. Vid hvarje offentlig disputationsakt skulle tvenne
ordinarie opponenter uppträda, och dessutom skulle tillfälle
att opponera lemnas åt åhörarne och företrädesvis åt
vederbörande fakultets professorer. Argumenterna borde alltid
framställas i syllogistisk form. För enskilda disputationer
linnes intet stadgande angående opponenter. Naturligt synes
dock vara, att de offentliga disputationema i detta afseende
skulle tjena de enskilda sasom mönster. Om det språk, som
vid disputationema skulle begagnas, behöfdes ingen föreskrift,
ty såsom akademiskt sprak var latinet vid den tiden utån
medtäflare.
Bland öfriga stadganden, hvilka visa, huru stor vigt
man ladc på disputationsväsendet, anmärka vi endast
följande. Hvarje professor borde bevista alla offentliga
dispu-tationsakter inom den fakultet , till hvilken han hörde.
Studenterne uppmanades att flitigt besöka de offentliga
di6puta-tionerna, och straff föreskrefvos icke mindre för den, som
i detta afseende visade försumlighet, än förden, som
uraktlåt att afhöra offentliga föreläsningar. Stipendiat, som gjorde
sig skyldig till sådan försumlighet, skulle allt efter dennas
grad dömas till förlust af hela sitt stipendium eller en del
deraf.
Disputationsväsendet var icke något nytt, som 1655 års
konstitutioner ville vid Uuiversitetet införa. Det hade, sa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
