- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Andra Årgångens fjerde Häfte. 1856 /
135

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

derbör, att de äro sa godt som glömda, ’octtatt de föga
orahuV-das af någon skyddande hand. Det som ökar detfeclrgliga är, att
sådant kunnat ske, icke uti en trakt, som ligger aflägset från
all lifligare samfärdsel och der man kunde tro större okunnighet
råda, utån just uti en socken, som är belägen i den folkrikaste
bygd, så godt som omedelbart utanför Uppsala portar, oqh
som alltid stått under det upplystaste af allt upplyst hägn.
Åtminstone borde Bälinge sockens prestefskäp hafva haft både
vilja och makt att skydda de fem runstenar (130—134),
som funnits uti och invid Sjelfva kyrkan. Men nej, äfven
desse äro hejt och hållet försvunne. Troligen hafva de
befunnits tjenlige att fylla något rum i kyrkogårdsmuren, hvilken
nu med sitt täta murbruk kanske för århundraden skall
beskydda dem — för alla forskares blickar! Sammaledes i det
tillgränsande Åkerby: äfven der äro just de vid kyrkan
fotdom varande två runstenarne (162, 163) försvun >e, och hafva
troligen gått åt vid kyrkoraparationen år 1824.

Må det tillåtas mig att anföra ännu ett exempel på
runstenars behandling vid en kyrka, som ligger ännu närmare
eller icke en half mil från Uppsala: det är Yaksala.
Liljegren säger oss, att uti och invid denna kyrka skola finnas

5 runstenar; men äfven den skarpsyntaste forskare skall nu
svårligen kunna få red* på mer än en enda, nämnligen den stora
präktiga stenen N:r 193, sofn ännu står rest i Sjelfva
kyrkogårdsmuren. De öfrige fyta synas vara rent af försvunne.
Men om han företager en ytterligt noggrann granskning utaf
den särdeles vidt omfattande kyrkogårdsmuren — synnerligen
om han dervid, såsom jag, har till ledare Hr Kr all,
troligen den ende person, som egde någon aning om läget
så skall han slutligen hitta på 2 eller kanske 3 styckeo,
inlagde som andre gråstenar i muren, djupast nere vid marken,
öfvervuxne med törne och nässlor. När kyrkogårdsmuren før
många år sedan omlades, under den då lefvande
prebende*-innehafvaren domprosten B:s tid, var tillsynen såslapp, att
de Dalkarlar, som på beting verkställde arbetet, fingo taga’
hvilka stenar de behagade; och det var då knappast att
undra på, att de icke läto så väldiga stenblock stå der
o-c begagnade — lycka ändock, att icke runristnings^sidan pa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:26:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/2-4/0137.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free