Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljus, hvarmed sagan förtjusar, är oförbleknadt blott att njuta
med sagan, i fullheten af hennes lif, icke utom densamma,
i en vrå af hans eget tänkande. Likasom under den
fullständigt allegoriserande upplösningen, hotas sagan med
förstörelse genom Kjellanders behandling, som icke skärskådar,
utån upplöser den väfnad, af hvilken hon består. Varp och
inslag rispas då isär: å ena sidan ser du tänkandet, å den
andra phantasiens formbildning. Men å båda sidor ser du
egentligen intet annat, än en overklighet, en osanning. Den
tanke, vid hvilken du fröjdar dig, såsom vid sagans innersta
ljus, är icke upptänd i sagan, utån i din egen hjerna. Och
skulle än en alldeles modern sagodiktning kunna väl uthärda
en slik undersökning, så tål åtminstone icke folksagan en
medfart, som utblåser hennes egen fladdrande lilla låga, för
att ersätta densamma genom ett stadigt förnuftsljus.
Folksagan gör aldrig, såsom fabeln. Hon påtrugar aldrig
åhöraren den sedolära, som i henne innehålles. Vill man ega
denna lära, så må man taga henne hel och hållen. Olik
fabeln, för hon icke sitt ljus, sin ”sens moral” i släptåg,
såsom cometen sin svans. Hon är ett litet irrbloss, men
dock ljus i sig sjelf; och huru mycket främmande ljus man
än mäktar tillföra henne, är hon dock icke belåten dermed,
om det icke är af samma utflöde, som hennes eget.
Sålunda kan en saga belysas af en annan, som hålles vid sidan
af henne, och ofta öfvergår folksagan af sig sjelf i en
systersaga; såsom man ser, att irrskenslågor hoppa jemte
hvarandra och icke sällan flyta tillsamman. Men det var en
gång en upplyst och nyfiken skolmästare i den lilla Tyska
byn Lerch. Han ville närmare analysera det gåtfulla
irrske-net. Då ropade till honom det vandrande ljuset, att han
skulle blott bekymra sig om sig sjelf: sjelft vore det ett ”ljus
för sig” (3Ö). Härigenom blef granskaren återförvisad till sitt
>5) ”Bektimmre dich und dich!
Ich bin ein Licht fiir michl7’
Deutsches Sagenbuch, herausgeg. von Ludwig Bechstein. Leipzig, 4853.
s. 475.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
