Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om det humoristiska elementet i Fredmans Epistlar
samt om de i dem uppträdande personer.
Af Mag. Doc. Gustaf Ljunggren.
I.
Då Arndt, Heiberg och Atterbom — för att icke nämna
andra — så mästerligt skildrat Bellmans diktarlynne; dåden
sednare träffande angifvit den synpunkt, från hvilken man
har att uppfatta denna skald, så ensam i sitt slag inom hela
verldslitteraturen, att man med Heiberg kan sanningsenligt
kalla honom: ”Fredman den Eneste”: då kunde det tyckas
som gåfves det för kommande forskare ringa efterskörd att
göra på detta fält. Men det sanna snillet är i sina
skapelser lika outgrundligt som skönheten sjelf, och emedan det
till sitt väsende är oändligt, så erbjuder det också i
oändlighet nya uppslag för forskning. En följd af tolkare och
kommentatorer hafva sekler igenom sysselsatt sig med Dante
och Shakspeare, och ändock se vi alltjemt nya sluta sig till
raden af de gamla; likaledes har en rik Göthe-och
Schiller-litteratur under sednare åren uppvuxit i Tyskland; och så
torde det äfven dröja länge innan litteraturen öfver Bellman
blir en afslutad. Det fortsatta studiet äf sådana litteraturens
och konstens giganter är lika lockande som gagneligt. Det
är företrädesvis uti deras verk, som skönheten uppenbarar
sin hela fullhet, sitt gudaborna majestät; och forskaren måste
derföre företrädesvis åt dem egna en kärleksfull och oaflåtlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
