- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Tredje Årgångens andra Häfte. 1857 /
88

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

höga, delvis kala klippstränderna; Skinnarviksbergen,
påminnande på engång om stad och obygd; Djurgården, der
midt ibland herrliga skogslunder och friska ängar oformliga
klippblock äro utkastade; den friska lifskraft, som naturen
för en kort tid utvecklar, sedan den vaknat ur sin långa
vinterdvala; den njutningslystna menniskomassan, begärligt
sökande de förströelser, dem en hufvudstad har att erbjuda
åt alla klasser af befolkningen; bland omgifningarne ställen
sådana som det leende Haga, det dystra Carlberg m. fl.: allt
sammanlagdt bildar en skönhet, hvilken hufvudsakligast
verkar genom kontraster. Den väcker en outsäglig glädje åt
lifvet, blandad med dystert vemod; lockande inbjuder den
betraktaren att störta sig in uti det brokiga hvimlet och i
stundens njutning söka nedtysta den sig påträngande
känslan af all tings förgänglighet; den alstrar en lynnets
öfver-dådighet, som sätter allt på ett kort för att vinna eller
förlora allt.

Det är denna natur Bellman i sina dikter skildrar; den
nämnda grundstämningen återfinna vi hos hans sångmö, men
der adlad till humor. Detta skaldens’samband med sin
na-turomgifning är så starkt utprägladt i hans verk, att det
gifvit en kritiker anledning att karakterisera honom såsom ”i
grunden naturskald, hvilken blott behöfde några rörliga
figurer att sätta in uti taflorna2).” Huru ensidig denna
uppfattning än är, låter den sig dock förmedlas med Atterboms
ofvannämnda. Bellman var humorist; men ett egendomligt
drag i hans humor bildar dennas frändskap med skaldens
naturomgifning. Naturen har strängat hans lyra och sina
mest hänförande toner har han från naturen lånat.

*) Detta omdöme påträffas uti en väl skrifven uppsats af i\ J.
Theorell (”Dagligt Allehanda” 4840 Juli månad, aftryckt i
”Familjeboken” af Carlén, 3:dje Bandet). Vore Bellman i sitt innersta väsende
blott naturskald och vore personerna i hans taflor endast ett rörligt
sta/fage, då skulle han dels kunnat välja andra personer, dels icke
gjort så mycket af de valda, och troligen skulle väl då de rent
idylliska dikterna utgjort det öfvervägande flertalet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/3-2/0090.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free