- Project Runeberg -  Nordisk universitets-tidskrift / Tredje Årgångens andra Häfte. 1857 /
101

(1854-1866)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvad mån de bekräfta eller vederlägga vår uppfattning af
skalden.

II

Med rätta prisar Atterbom Bellmans ”förmåga att med
fullständig åskådlighet individualisera sina personer, så att
de, Oaktadt en gemensam grundlikhet, ändå bestämdt skilja
sig från hvarandra;” och Heiberg gör uppmärksam på, att
”for Enhver, som kjender Digteren, behöver man blot at
nævne deres Navne, og strax staae de som Individualiteter
lyslevende for hans Erindring.” Någon karaktersutveckling i
dramatisk menipg kan dock icke hos Bellman komma i fråga;
utån karaktererna tecknas sådana, som de engång för alla äro
eller blifvit. Bellman har, som mången annan skald, gripit
sina figurer ur verkligheten; men om honom kan detta sägas
i ännu egentligare mening än om de flesta andra, enär till
nästan alla hans figurer originalerna kunna uppvisas. Utån
att med dem vara närmare bekant, har han studerat deras
vanor, léfnadssätt och lynnen och skildrat dem så, som han
uppfattat dem; dervid har han dock lyckligen undgått en
klippa, mot hvilken en stor humorist i våra dagar —
Dickens — ofta kantrar. På flertalet af Dickens’ karakterer kan
man nemligen, som ofta blifvit anmärkt, se, att han hemtat
dem från Londons gator, att han bland de personer, som
han mött, har fästat sig vid en och annan och med ledning
af dennes yttre konstruerat hans historia. Men så händer
det äfven, att Dickens stannar vid detta första intrycket;
han ger visserligen af figuren en mycket omständlig och
minutiös skildring, men till denna hänvisas läsaren alltjemt,
hvarje gång figuren införes; figuren är densamma, som han
var, då man första gången såg honom, gör evigt samma
grimas, upprepar ständigt samma ord, ja, hos flera tyckes
hela karakteren, hela själslifvet vara sammanträngdt i en
fras, hvilken maschinmessigt framkommer ur dem. Icke så
hos Bellman. Flerfaldiga gånger har Bellman sett
originalerna för sina teckningar, han har gifvit akt på dem i olika

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 20:26:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nordutid/3-2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free