Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke är ben af deras ben; uttryck sådana som: ”Se Mutter,
se på tysken, den dåren!” visa, att de icke ansågo honom
som rätt nationaliserad, att de gedigna gubbarne med en
smula förakt betraktade den dem så olike Germaniens son.
Huru nobla, huru allvarliga synas icke Mollberg, Movitz,
Bergen vid sidan af den krumbugtande, lättfotade och
ständigt pladdrande tysken.
Den stormande supbrodren, den lättfärdige äkta mannen,
den fine balhjelten har sitt supplement i Jergen, som
för-skrifver sig till fan (Ep. 73). Hans feghet och vidskepelse
bildar andra sidan till hans fåfänga och renommisteri; genom
detta drag blir först figuren hel, och genom detta blir det
äfven tydligt, att Jergen är af annan halt än de öfriga. Hos
dem finnes en viss grundärlighet uti allt, som de företaga;
de älska, de supa, göra allt hvad Jergen i sitt pactum med
fan förbinder sig att göra, men de göra det rent naivt, och
komma de för ett ögonblick till besinning, så hjelper dem
deras eget goda lynnes kraft att lägga munlås på samvetet.
Jergen deremot är mera reflekterad, han vet mycket väl hvad
han gör, han kan sitt hela syndaregister utantill och
känner derföre djupare sin ömklighet; men å andra sidan har
han icke det stål i lynnet som de andra. Med sin fladdrande
lättfärdighet kan han icke som en Movitz humoristisk höja sig
öfver sig sjelf; han kan icke inom sig finna en ursäkt för
sina synder, utån behöfver ett stöd utom sig, söker biträde
hos en öfvernaturlig magt för att kunna hålla kuraget uppe
och vinna nödig styrka för fortsättandet af sitt ystra
lefnads-sätt. Han gör derföre, hvad ingen af de andra skulle
förnedrat sig att göra: han förskrifver sig till fan. Hos Jergen
finnes sålunda visserligen den inre brytning, som tarfvas
till all humor; men i stället för att denna skulle inom honom
komma till en humoristisk upplösning, kastar sig Jergen
öfver på ena sidan och gör fan till sin herre och mästare;
i sin feghet fruktar han denne herre, men ser dock i honom
sin enda hjelp, och denna befängdhet gör honom ytterligare
komisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
