Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingå såsom bestämningar hos ett helt, som hvarken är
subjekt eller objekt, eller ock ettdera är ett helt, ehuru endast
till en viss grad verkligt, och det andra dess bestämning.
Att det hela, som sammanhåller kunskapens båda sidor, icke
kan vara något, som hvarken är subjekt eller objekt, följer
deraf, att det icke i kunskapen finnes något annat omedelbart
gifvet än subjektet och bestämningarne, hvilka sednare, om
de äro något i och för sig sjelfva, utgöra kunskapens
objektiva sida. Kunskapen sjelf, tänkt såsom bestämningarnes
formella enhet, Ican nemligen icke vara ett sjelfständigt
moment jemte subjektet, alldenstund hon eges af detta. Då nu
det hela måste ingå såsom bestämning hos dem, som deraf
sammanhållas, men i kunskapen inga andra bestämningar
finnas än subjektet och kunskapens innehåll eller
bestämningar, hvilka möjligen förutsätta ett objekt: så kan det hela,
som af kunskapen, betraktad såsom ett förhållande, förutsättes,
icke vara något, som hvarken är subjekt eller objekt, utan
det måste vara antingen subjekt eller objekt. Att innehållet
icke sjelft kan vara det hela är en gifven följd deraf, att det
såsom innehåll är det, som innehålles i det hela, och således
förutsätter detta. Härmed är således gifvet, att den enhet,
som kunskapen förutsätter och innebär, är en väsentlig
enhet, och om det tillika vore gifvet, att kunskapens
bestämningar icke förutsatte något annat än subjektet, så skulle detta
naturligtvis vara den enda reella enhet, som i och genom
kunskapen vore gifven.
Sedan vi sålunda sökt redogöra för beskaffenheten af
det sammanhang, som i kunskapen måste finnas, återgå vi
till frågan om förutsättningen för bestämningarnes
sjelfstän-dighet. Anledningen till antagandet af bestämningarnes sjelf—
ständighet låg deri, att de skulle bestämm^ sitt subjekt,
hvilket de icke kunde, om de icke vore något i och för sig
sjelfva. Den svårighet, som uppstod, då subjektet skulle
tänkas såsom det hela, men bestämningarne det oaktadt
antagas vara sjelfständiga, berodde på antagandet, att, om
bestämningarne vore sjelfständiga, så skulle subjektet och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
